Sundsvalls tidning – 5 februari 1874, sida 2

ryu 7 Theodor Scheibe. Oåversättning för aSnnåsvalls TLidning N. Ko (Forts. från mr 13) Sjunde Kapitlet. Lachners vågstycke. Lachner satt kvar på hundsvotten, medaa vagnen ilade framåt med uti riktning emellan Döbling och Währing. IIästarne måste betydligt anstränga sig, ty det bar vu at in på en ojämn byvåg, hvarest lag fotskhåög snö. Kusken som i det fallet ej var det minsta olik vanliga österrikiska kuskar, svor och pustade väldeligen men snart blef vägen ännu sämre, då vaguen upnådde Kablenberget och började gå upför det samma. Farden gick nu ganska langsamt, och bergspartiet blef skogigt, hvarigenom Lachuer förlorade utsigten. Plötsligt förnaam han ett buller hvilket lät honom förmoda, att vagusfånstret öpnades. Strax därefter hördes en karlsröst säga: — Na, Thomas, har Ni insomnat? Vagnen stannar ja! 2 — Uders Nåde, vägen är i dag för dålig Vi skulle inte hafva förspiat fyra, utan åtta hästar. — Det är hans sak, ytrade den låkande vred. Laga så att vi komma raskt framåt. Kusken dref äter på hästarne, och dessa ansträngde sig äfven häftigare, så att det nu gick med raskare sart upför berget. För Lachuer hade saken redan förlorat sin