Sundsvalls tidning – 3 februari 1874, sida 2

är lätt begripligt, att Ni tager parti för Eder tillämnade svärson, men jag tviflar mycket på, att Ni får någon stor glädje af honom. — Ni två, som ej hör till vakten, ämnar I ännu länge stanna här? — Vi vilja tillbringa aftonen med våra kamrater. Flaskorne äro äfven ännu ej på långt när tömda, Stanna Ni kvar, herr tygmästare och hjälp oss att tömma dem. — Jag tackar Eder, svarade Siebner kallt och begaf sig till sin boning. En timme sednare klappade han på rutan till vaktrummets dörr och kallade ut korporalen och sade: — Huru är det med de båda grenadiererna som äro på besök här? Hvarför gå de inte hem till kasernen igen? — Hvad rör det Eder, svarades det, om de äro här. Tror Ni, att de skola ställa till spektakel, eller upföra sig illa? Jag ansvarar för dem. — Jag har ingen ro, genmälde Siebner. — Jag tror, att den förtviflade karlen skall hålla ord och göra om Platzls företag, och att del är därför, som han uppehåller sig här, samt att han sitter därinne, emedan det är för kallt att vänta härute. — Men kära Siebner. återtog Aldrigfull, hvad rör det oss, om en karl, som inte hör till vakten, företager sig något utom vårt område? — Men vi skola invecklas uti en obehaglig undersökning. Det är ej längesedan jag fick en skrapa, för det en konstapel, som här fylde granater, hängde sig i magasinet. Det