då hon är en ärbar fästmö åt furst Kaunitz hofmästare, så håller jag det för passande att förena båda namnen med hvarandra vid denna skål. Hausvald bleknade ocb satte glaset på bordet. — Hvilken skål skola vi dricka? frågade Binder och tittade på honom med stora ögon. — Min Annettes och hennes fästman herr Rieners, hvilken är välbestäld hofmästare hos furst Kaunitz. Biuder råkade nu i häftig vrede, hvilket sällan hände honom och sade: — En skål för denna husråtta, denna huggorm, denna fulländade skurk, deona lumpnaste bland alla kandidater! En sådan skål dricke djäfvulen i smält bly, sju gånger gjutet genom herr Riemers kropp! — Detta är en förolämpning mot mig och en skymf, svarade Siebner mindre vred, än häpen. — Blott för den, det gäller, är det en skymf! tog nu Westmaier till ordet. — Hofmästaren hafva vi att tacka, för det vi blifvit tvungua till krigstjenst. Men vedergällningens dag måste komma. Jag förutser, att så skall ske. — Med Eder vill jag inte mer umgås vänskapligt, sade nu gamle Siebner och reste sig upp: . — Ni äro uproriska hufvuden. Gud förbättre Eder! — Herr tygmästare, iuföll Lachner, Edert omdöme är öfveriladlt. Vi kommo i olycka, utan att på miusta vis vara oskyldiga. Det Mm AV LA Lv