Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 3

önskar äfven, att han måtte blifva gammal som Mathussalem, ehuru han testamenterar åt miz sitt vackraste hus, som är kändt under namu spaliermakarehuset. — Har du varit hos mina föräldrar, LachBer? frågade Hausvald. — Ja, lydde svaret. Din fader var inte hemma. Jag talade derföre endast med din mor och din bror. — Alskar min moder mig ännu? — Hon utgör intet undantag ifrån regelv. Då jag frambar ditt bud, trädde tårarna heune i ögonen, och hon hviskede till mig, att hon i morgon skall skicka dig rent linne och några gulden. — Och hvad bade hon att säga om min far? — Att han inte vill veta af dig, så lange du bär kronans rock. Din broder talade om dig med en ovärdig kärlekslöshet. Jag kallade honom ett dumhufvud och gick min väg derifrån. — Har du varit bos min farbror, kalefaktorn? — Nej, dertill fattades mig tid. Uppriktigt sagdt känner jag för honom en oöfvervinnerlig afsky. Eno man, som icke besvarat något af dioa hjertliga bref, förtjänar förakt. I ditt ställe skulle jag alls inte göra flera försök att komma i beröring med honom. — Du ser mycket förstämd ut, Hausvald. Hura dystert du blickar framför dig! — Har jag ej anledniog nog dertill? — Vän, vinet förjagar sorgen. Låt oss pokulera!