Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 3

— Med Edert bixall, bröder, vilja vi äfven inbjula kamraterna att smaka vinet. — Det förstås! Vi kunna ju icke ensamma medhinna så många flaskor. — Det fattas oss glas. — Dem skall jag skaffa, sade korporalen och gick till tygmästaren, som också genast lemnade dem. Svart klingade glasen glädtigt. Samtliga grenadiererna umeingos vänskapsfullt sinsemellan och voro tillgifva de fyra fordna studenterna. Ibland dem befunno sig Tolfkras och ett par andra, som varit med Aldrigfull på vakten, da Platzl försvann, sedan han företagit sig att utreda hemligheten af svarta vagnen. Följaktligen blef den sistnämnda samtalets föremal. Aldrigfull upmanade kamraterna att yttra sina tankar angående den hemlighetsfulla företeelsen. Ingen undandrog sig, och de sällsammaste förmodanden framstäldes. — Det kan vara en likvag, menade grenadieren Tolfhem, hvilken bortförer liken af de förnäma personer, som hemligen afrättas i Wien. — Jag har aldrig hört, svarade korporalen, att några personer hemligen afrättats i Wien, och dock skulle det ej kunna hemlighällas. Dessutom liknar vagnen icke någon likvagn. Under samtalet hade tygmästaren Siebner inkommit och lyssnande ställt sig vid sidan af Hausvald. Denne erbjöd honom ett glas vin, som han äfven emottog och urdrack. — Jag såg vagnen då, inföll en annan grenadier, och anser den för en sorgevagu. Kanske hemtas deri en läkare till någod gammal man, som om midnatt får siun sjukdomsanfall? (Forts.)