Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 2

— — ———— —— i Tygmästaren trädde nu fram till korporalen och sade till honom och lägre ton: — Min käre Aldrigfull, ett par är hafva gätt till ända, sedan Ni sednast hade vakten här, under denna tid har mycket ändrat sig och vaktbefalhafvaren herskar icke mera så oinskränkt, som förut. Läs blott upmärksamt tjenstelöreskrifterna, som fiunas i vaktrummet uti lilla boken. — Underoffiseren fär icke på eget bevåg gifva någon man af vaktea tillåtelse att aflägsna sig från kruttornets allra närmaste granskap. Denna tillåtelse kan han blott få med bifall af tygmästaren, som noga bör underrättas om orsaken och endast uti trängande fall och bevisad nödvändighet har att meddela densamma. Så står det att läsa i den lilla orderboken. — Jag tackar Eder för meddelandet. Denna förändring i instruktionen var mig aldeles obekant, sade korporalen. Till de samtalande trädde två andra personer, som just nu genom porten inkommit på gården. På drägten såg man, att äfven de voro grenadierer, men att de dock ej, såsom de andra, hade vakttjenst, ty de hade ej patronkök, utan endast sidogevär. Hvardera bar ett stort paket under armen. Utan att gifva akt på dem fortfor Siebner vänd till Aldrigfull: — Vet Ni, hvem som är skuld till denna förändring? — Jag vill säga Eder det i få ord. Det var en gång en vaktföreståndare här, som hette Aldrigfall. Denna glömde sina tjen