Sundsvalls tidning – 31 januari 1874, sida 2

— Och det föll Eder in, när jag erbjöd mig att skydda Eder fru emot möjliga faror! — Ja, återtog Siebner, en grenadier, som inte en gang är korporal, vill beledsaga en tygmäares fru! Därigenom har Ni törolämpat mig. Ingenstädes är det så opassande att glömua formerna, som inom krigareståndet, etter hela dess väsende just ligger uti dessa formers noggranua iakttagande. Gå, jag vill inte vidare tala med Eder. Siebner vände sig bort trån Hausvald och till sin boning. — Gamle herre, hvarför då så ovänlig? frågade den fordne studenten honom. Siebner vävde sig om och hotade honom med käppen. — Grenadier, ropade han, tygmästare är min titet och ingalunda gamle herre. Jag hade stor lust att tör denna titels skull såta arrestera konow. Gulnäbb, håll hädauerter sin tunga mera i styr, annars skall han komma att bittert ångra det! — IIvad har händt? frågade den ur vakten skyndsamt gtkommande grenadierkorporalen — Ingenting af betydenhet, svarade Siebner. Jag har endast läst lagen en smula för munsjören där, emedan han utan mitt tillstånd löper omkring och sliter upp kronans stöflar. — Jag såsom vaktbetälhafvare har gifvit honom tillstäånd därtill, genmälde korporalen. Denna upgift var visserligen fullkomligt osann, men visade dock, att IIauswald stod på så god fot med sin närmaste förman, att denne ansåg sig utan upmaning böra visa honom en tjenat.