Sundsvalls tidning – 20 januari 1874, sida 2

Binder svarade icke på artigheten; men plötsligt skrek Westmaier: clugen nåd! ned medPreussarne!Fördömda karl! skallade Binders jämmerrop allan har slagit mig i hufvudet.5 KIIvem ligger då utom mig i min säng 2.2 frågade den uppväckte sömndrucken. Tre utom dig, sade Lachner. allvad drömde du?) a Dumheter, stora dumheter.o c4Lat bhöra.n aAtt vi sammandrabbade med Preussarne.-o aMen jag är ingen Preussare, anmärkte Binder. Dröm hädanefter förnuftigare. Ack, hvilket sködt sällskap det är, i hvilket mitt olyckliga violspel bragt min! En lösrifver örat, och den andre slår in hufvudskålen på mig lo Men dig kan jag ej hafva slagit, genmälde basstämman, aty det skulle hafva varit ett djäfvulskt spökeri, eftersom du stod vid min sida med fäld bajonett och upvikna knäfvelborrar och liksom jag ryckte mot Preussarne. aSe där ser man följderna af ditt omåttliga öldrickande,, svarade Binder förtrytsamt. al sömnen visar sig hos dig redan spår till en utbrytande fyllerigalenskap. Endast på detta sätt läter det nämligen förklara sig, att du sett mig med upvikna knäfvelborrar. Jag kommer vämligen aldrig att bära knäfvelborrar ännu mindre upvikna såsom en soldat. aJo, broder, var du soldat, fortsatte Westmaier muntert, aoch till på köpet en munter soldat af modernaste slag. Du bar svarta stöflar, som gingo dig ända till knäet, vidare en krithvit rock med blanka knappar och röda upslag. 1?