Sundsvalls tidning – 20 januari 1874, sida 2

ling har skänkts ett er Wära dagars historia från 1854 intill 1868 af Georg Weber jämte en upsats af H. Forssell om Tyskland, Frankrike och Swerige. Baåtsmanshållet skall hädan efter delas i 4 distrikt, hwaraf det norra omfattar de 4 Rorrlandaod) de 4 Roslagskompanierna. 1:a klassens beväringsmönstringar. Läns: fiyrelsen har utsatt dessa mönstringar att förrätt: tas å följande tider od) flällen, nemligen: Den 18 Febr. kl. 11 f. m. å Ofmwanijö gäftgifwaregård med Hafmerö socken; den 19 d:o kl. Il f. m. å Westanå med Borgsjö socken; den 20 d:o kl. 11 f. m. å Wissland med Torps socken; den 21 dito kl. 11 f. m. å Nedansjö med Stöde socken; den 23 d:o kl. 11 f. m. å Wattjom med Tuna och Attmars socknar; den 24 d:o kl. 12 på dagen å Rjurunda skolhus med Njurunda foden; den 25 d:o kl. 10 f. m. å radhuset t Sundswall med Sundewalls stad samt Selangers oc) Såttna sodnar; den 26 d:o El. 11 f. m. å Håre med In: dals socken; s. d. tl. 4 e. m. å Sillre med Holms och Lidens socknar: den 27 d:o kl. 12 på dagen å Wifsta med Sköns, Alnö och Timrå socknar; den 28 d:o kl. 10 f. m. å Näset med Ljustorps, Hässjö och Tyndero socknar. En berömd vetenskapsman från Medelpad. 3 Ry I. Tidn. för lördagen den 10 d:s förefonumer ett lydadt porträtt af prof. Ängsiröm jämte en kortfattad lefnadsteckning, hwilken wi atergifwa, så lydande: Det är färdeles glädjande, att wi bland swenske män ega forskare, fom wid matt hålla den aktning för swensk wetenfkap, hwilken Linne, Scheele, Berz elius m. fl. grundlagt. Få bland desse meten säpens banerförare i wårt land hafwa rönt ett mera allmänt od) wäl fortjent erkännande af ut landets lärde, än profesforn wid Upsala univerfitet, Anders Johan Ångström. Ehuru Ängström genom flera framstaende arbeten få wäl inom olifa delar af sysiken fom inom astronomien för wårfwat fig ett aktadt namn inom wetenskapen, hafwa dock hans forskningar inom optikens och sarstildt inom spektralanalysens områden förffaffat honom största namnkunnighet. Det är belant, hwilket oerhördt upseende Bunsens och Kirchhoffs arbeten genom spektralanalysen 1860 och de ges nom denna nya forskningsgren wunna resultaten upwäkte. Men redan förut hade grunderna för denna forskningsgren blifwit framlagda af andra lärde. Den inom upfinningen af fotografien bekante Talbot hade 1834 wisat, att olika ämnen mid glödgning utsanda wiesa ljusslag af bestämd brytbarhet; Brewster hade 1832 funnit, att flera gaser hafwa förmågan att ur sammansatt ljus upsupa wissa färger af bestämd brytbarhet. Att den elektriska gnistans spektrum innehaller en mängd lysande linier hade Frannhofer redan iakttagit; men det war först genom Angströms undersökning af den elektriska gnistans spektrum 1853, fom orsaken till de samma blef fullt klar. Ängström wisade därigenom att dessa linier komma dels af glödande gaser af de metaller, mellan hwilka urs laddningen sker, dela af de gaser, hwilka gnistan genomlöper. Man kan salunda föga, att fpeftral: analysen härigenom grundlades; ty den hwilar ytterst på det förhållande, att de olika elementen då de befinna fig i gasformigt och glödande tillstånd, utsända ljus af bestämd brytbarhet. Unge fär samtidigt gaf Ängström förklaringen öfwer de Frannhoferska linierna i solspektrum, ehuru han ide drog konsekwanserna ur sin uptäkt; han för: klarade dock redan då, att de mörka linierna i solspektrum äro att anse sasom en omwändning af de ljusa linierna i den elektriska gnistans fpektrum. Sasom bekant, war det genom att erperiz mentelt bewisa denna sats, fom Kirchhoff 1860 gaf upslag till undersökningarna af solatmosferens beståndsdelar. . År 1868 utkom Ångströms stora och med rätta som klassistt ansedda arbete ÅRecherches sur le E DDDD—