Sundsvalls tidning – 15 januari 1874, sida 2

wäl wara i orubbad besittning af watten och fran: den till 60 fots afstand fran watnets nuwarande gråns upp emot land fom och fritt få nytja och begagna wäg öfwer i fråga warande afhånda lä enbet. ) Kyrkliga tidstecken. Wi stola i är lika fom under foregaende ar med synnerlig upmarksamhet följa och redogöra för de allt talrikare företeelser på det kyrtliga området, hwilta bära witne om att det häller på att omma nyttandligt win ide game la statskyrkliga flafiorna. Mårkwardig bland wår statskyrkas prester är förwisso den af oss förut omnamade unge preltmannen filosofie doktor Fehr, hwilken tjenstgör iom adjuntt i Stortyrtan. Fjarde sondagen i Adventet höll han äter i nämnda kyrka högmesfopredifan: en af dessa predikningar, fom wacka bade un: dran och beundran hos den med spand upmaris samhet lyssnande forsamlingen. Predikan handlade om Johannis witnesbörd om Kristus eller en ropandes röjt i öknen. Med anledning af den försakelse Johannes Döparen utstod i öknen,dar hans föda war gräshoppor och mildhonung och dar han gick klado ide i Hofman: nadragt, ide i purpur och tosiliga lenklader, utan i en tladnad of kamelhar och med en ladergördel om sina länder, framdrog predikanten nägra bilder ur det högre säll. npslumwer, dar man mipt ide al tid lart sig hwad ödmjukhet och forsatelje wil saga. Wi inträda — yttrade predikanten ungefär — uti en bländande salong, dar ett gladt, tyfande foUuskap är samladt. Pa hwem fastas allas blickar med beundran od) afund, hwem år det iom till drager sig allas uppmärisamyet, hwem ar det, som emottager allas hyuning, allas lor och pris? Jo, det år han, goddagspilten, han, fom ntter där ja betwam t och wraker sig i jm lanstol, han med de roda blossande tinderna och ett utscende i öfrigt, som witnar om hwad man tallar walmaga och hogfard, han, fom yfwes öfwer sina arfda anor, om han oasa aldrig gagnat sitt fadernesland, han, som bar guldet till sn gud, han, fom grafwer ned fin sjals wal, alla ädlare, högre och renare fanslor, bland dessa lumpna sedelpudor, hwarmed han syller jur kassakista medau hjartat av tomt. Men obemorkt och utan att bewärdigas med en blia strider, bland den hogtidetladda searan, han med det bleka ansigtet, han, fom efter en genom wafad natt på jur studerkammare och wid yn bok bildar fin egen sjal, på samma gang han rittar manskligheten med wetande, han, som samlar det guld, fom ide rostar, det guld, iom tjufwar idde tunna grafwa ratt på och bortsijala. Men han fan odsa mycket wal undwara alla tränande, beun: drande blidar, och han undwarar dem gerna for att i tysthet och ödmjukhet egna sig at hwad som är hans lifs mål, at de sanningar, för hwilka han fämpar och arbetar. Arbetarcfeåg n berördes äfven af d:r Fehr. Arbetaren är jur lön ward, och det år oratt att je honom öfwer axeln, ty just därigenom att arbetar ren — hen, af hwars fwett vd) mödor millionäten ofta lefwer och frodas — ringaktas, trotsar han mahända någon gang arbetsgifwaren och ett beklag:igt missförhallande upstär dem emellan. Detta kunde undwikas, om man ginge arbetaren mera till mötes. än hwad fallet ofta ar. Sparoch folkhankernas kassakredit v i riksbanken. Ritsdagens granskningsman hafwa i 25 F of yn berattelse til ritsdagen 1874 ans gående ritobanken redogjort härför pa följande satt: Den i I 31 af 1872 ars reglemente för ritsbanke. sparbanker och folkbanker medgifna Freditivratt utan inträdesafgift har under ar 1872 begagnats af 40 st. sparbanker med ett belopp af 314 900 rdr och af 3 foltbanker med 25,000 rdr eller tillsamman 43 banker med 339 900 rdr. För är 1871 woro kreditiv bewiljade ät 51 ft. dylika inrättningar på ett belopp af 351,900 rdr. Ten anmarkning emot fullmattige, fom granfningsmannen, enligt hwad wi på sin tid omnamde, framstalt är af följande lydelje: AOQAO-O-. T—w — —