Sundsvalls tidning – 15 januari 1874, sida 2

studenter vid Wiens universitet, företagsamma, bevifva på ätventyr och kurtis. Det var denna sista egenskap, som denna natt foranledt deras besök i trädgarden. En vacker flicka bor nämligen uti slottet, och heune tänka de gifva en serenad. Tillställaren däraf är Theodor IIlausvald. brorson till furst Kannitz uppassare samt jurisstudiosus, stipendist, flöjtspelare och ända fran skoltiden kamrat med skräddaresonen Lachner, som gar vid hans sida och delar rummet med honom uti deras bostad. Om vi skulle indela dessa studeuter efter deras fit och kuuskaper, så skulle första runmet ovilkorligen komma att tillralla Wiilihald Binder, skotnakareson fran Modling. hvilken tänker egna sig at teolovisv. Ilans oöfvervinnerliga lust att spela violin bar förmatt honom att deltaga uti det nattliga taget. Om vi lata själsvafvorna bestämma orduingen, komme däremot Thomas Lachner att stå trämst. Ilan är vamhgen ej endast den muntraste och lättsinnigaste utan atven den djupsinnigaste och snarfyndivaste bland dem. Han spelade violm mycket bättre än Binder, men då han hände dennes äregirighet och i anledning at sin vänskap för Hauswald önskade, att serruaden utan svarighet matte Komma till stånd, våyle han sig med att spela avdra violen och sade ull Binder, att ban ansag för en heder att kunna ackompagnera ev koustnär sadan som denne i hans föredrag. Den besbedligaste ibland alla var Tiburtius Westmairr. Utan att eva några musikaliska iusigter, hade han efterkommit IIauswalds önskau atj sköta fagotten och därför låtit lära sig