mord, men blifvit mållös och säkert ej hade lang tid kvar. Rord gick Tormunds son till den döendes lager, och i det han fattade dennes vanmäktiga händer, sade han, mildt blickande på honom: Irren Gud allsmäktig, förläte div så visst, som jag nu gör det. Då Tormunds son hämtades af sina öbvar svajade fregattens flagga på half stång. Om ej bland stora uamn som vår historia gömmer, Finns lotsens och hans sons, så tag dock denna gång Du allmänhet, som ej en ädel gerning elömmer. Hvad jag har samlat här från sägen och från sång. Ej någon präktig vård med gyllne runor visar Hvar Tormund Storelots nu hvilar i sin graf. Fans gerning likväl än man ibland skären prisar, Och klippan där han skjöts, man namn af Tormund gaf (Slut.)