1111 Å(fe HÄDsEAå Inseglet på vår tid såulle, enligt en Berliner idn ing, utgöres af den tyske andens strid mot den romerske prestens öfwermod. Med afrakning ör den lilla öfwerdriften, att denna strid skulle vara tidens enda insegel, torde paståendet i öfrigt cke kunna förnekas wara fullt riktigt. Äfwen den mindre klarsynte fan numera ej undga att inse, hurusom de kyrkliga frågor, hwilka legat djupt under alla wår tids mer och mindre krampaktiga rörelser, alt mera tränga fig fram i dagen. I Nordtyslsland rasar striden mellan stat och kyrka, öppet förklarad, och de förpostfäktningar, fom redan börjat där föras med djupt alwar och okuslig en: wishet. Wara läsare kanna till nordtyska regerinz gens sätt att tulta de katolska biskoparnes uprori: ska själfawåld, lika som ock till den reformerande rörelse, som utföres af gammalkatolikerna, om hwilka saker mi då och da lemnat underrateelser. Att det senaste stora kriget ej blott war en strid mellan Wilhelms och Napoleons årelystnader utan fastmera ett krig mellan twå rasers religioner har länge warit erländt och just därför synes Bis: marck få mycket större, att han förstod draga de tyska fatoliferna på sin sida Tet war den tyska enhetstanken, som härtill anwändes; men tywårr will det synas, fom ffulle denna tanke ej hafwa slagit djupa och fasta rötter hos den stora massan af det tyjfa folket och sadant föulle ju, ur en fyons puntt, wisserligen wara för mydet begardt. Wid de ritsdagswal, fom nu skola företagas i Tyseland, söka de romerska prelaterna att medels religiös inwerkan på katolikerna förmå desse att rösta på presternas kreatur. Fråa detta hall hoppas man, att malen i fynnerget i Baiern skola bewisa, att de baierske katolikerna fördöma det förräderi, som baiersta regeringen ar 1870 begått mot fin gamla bundsförmandt Frankrike. Och sedan detta stett hoppas man, d. w. s. de katolsre presterna att sonderslita Tyjllands enbet, att fjatra Frani vite wid en preststyrd konungs tron, att krossa Åtalien oc) återinföra pafwens werldsliga matt. J sjalfwa werket är det harom, som striden redan föres, och det är därför ej underligt, att det frihetsalskande, sjalfständiga, protestantiska swenska folket, trots all fin medransla för 1789 ars Franirike, alt mera afgjordt siäller fig på Tystlands sida emot prefuväldet.