Sundsvalls tidning – 8 januari 1874, sida 2

Innan den danska krigaren hann svara fattade en liten hand Severins arm. och da denne sig ned uptäckta han den lille gossen, hvilken med tårar omfattade hans händer, sägande: ?om du ej vill lotsa för pappas skull, så gör det för mammas?. En strid tyektes utkämpas inom lotsens manliga bröst och svart är att säga, hvilka känslor där brottades med hvarandra. En dödstystnad inträffade ibland de församlade männen efter lotsens med hög röst afgifna svar, och hvar och en af de omkringstående krigarne tycktes tydligen finna att nagon vidare begäran at lotsen var fafäng. Eo läng stund blickade Tormunds son in i den unge gossens ögon, och rätande sig upp samt dragande nägra tunga andedrag liksom om han afkastat en tung börda, fattade han barnets hand och ryckte honom med sig upp på kommandobryggan, hvarefter han med en dånande röst, som genomskar stormen, befallte tillsättande af flera försegel. I ögonblicket blef det lifligt på däck, fregatten föll af och nagra minuter därefter flög det skarpseglande skeppet in mellan Tistlarne och Norrskär samt genomskar de rasande bränningarne på ett ställd dar troligen aldrig fartyg hvarken förr eller senare vågat så djärft seglats. Likt andar ur djupet höjde sig de hvirflande vattenstoderna och ett skri af fasa hördes från besättuingen. Detta skri hade dock knapt förklingat förrän det atföljdes af väldiga harrarop, ty i jämförelsevis lugnt vatten sam ar det stolta skeppet nordost hän, styrande öster om Varö.