Norrländska Korrespondenten – 11 december 1873, sida 2

5,500 rdr ad den högsta 8,000 rdr i 6 lönegrader med 500 rdrs skilnad emellan hwardera. Då, såsom ofwan är nänmdt, til lönen skulle räknas äfwen de extra sportlerna, skulle doc ide statswerket få widkännas all den utgift, fom af nämnda löne: belopp eljest påkallades. De extra sportlerna äro beräknade för domsagor i sörsta löneklassen till 500 rdr, i andra och tredje till 1,000 rdr, i fjärde och femte til 1,500 rdr oc i sjette till 2.000 rdr, och statsanslagen skulle altså för att fylla den för wederbörande i hwarje klass föreflagna aflöning upgå för domsagor i första och andra klass till 5,000 rdr, i tredje och fjärde klass til 5,500 rdr od) i femte od) fjette till 6,000 rdr. Till andra klassen är hänförd: Westerbottens mellersta doms saga; till tredje klassen: Södra Jämtlands oh Westerbottens norra; till fjärde klassen: Medel: pads, Norra Ångermanlands, Norra Jämtlands och Westerbottens södra; til femte klassen: Norr: bottens norra; samt sjätte klassen: Södra Ånger: manlands och Norrbottens södra domsagor. 3 Örebro har en norsk folkhögskolelärare, fan: didat O. Arvesen hållit några föredrag om norsk literatur och norsk politik Detta senare ämne behandlades i det sista af hans föredrag, för hmwilfet Nerikes Allehanda ganska fullständigt redogör. Wi tilläta of ur nämnde tidning meddela föl: jande: Föreläsaren redogjorde för de wälbekanta förhållanden, ur hwilka Norges unga frihet frame gick, framhöll Eidsvoldsmännens brinnande fofterlandskärlek, antydde i korthet Wergelands betydelse sasom den upspirande norska folklighetens målsman på diktens område, där han war Björne sons föregångare, och wisade huruledes kring Ole Ueland småningom anslot sig det storbondeparti, som nu, med Sverdrup i spetsen, tagit makten om händer i Norges storting. Talaren förklarade sig själf tillhöra detta parti, det radikala, för så widt dess program gälde att på grundwal af en äkta nationel bildning bereda rum för en werklig själfstyrelse i sann demokratisk anda, där hwar mogen man bland folket finge taga del i det stora utwecklingsarbetet, finge njuta fin rätt såsom borgare i ett fritt samhålle och bära det answar, hwilken en sadan rätt medför. Hos of i Swerige bar förnummits åtskilligt om den förkärlek för det rena folkdömet, utan fung, fom bland flere af de ledande männen i Norge skulle förefinnas. Hwad Björnson beträffar, få har han utan omswep förs klarat fig för republikan. Äfwen Sverderup har blifwit beskyld att ega dylika åsigter och syften. På grund af någon personlig bekantskap med Sverdrup, kunde hr Arvesen uplysa, att Sverderup icke wore republikan i den mening, att han satte republiken och konungadömet såsom de twänne stora motsatser, mellan hwilka man hade att wälja, då fräga upstode om den bästa statsförfattning. Sverdrup, menade talaren, är ingen de abstrakta teoriernas man; han år framför alt en praktisk politiker med öga för tidens och sakförhållandenas kraf. Han will bekämpa ämbetsmannawäldet, fåstyrelsen, oh han will främja demokratien, folfwäldet, hwilket han als ide anser förenligt med en författning, fom bewarat konungsligheten såsom statslifwets högsta spets. — Det har hos oss i Swerige också mycket talats om en annan norsk man wid namn Jaabek, hwilken länge gått oh gält såsom den argaste motståndare till alt hwad bildning heter oh fåsom en af fparfambhetsiyltemets — den s. k. 12:skillingspolitikens — hänfynslösaste målsmän. Utan att helj och hålet fritaga Jaabet från wisfa ensidigheter och öfwerdrifter, låt Arvesen oss dock skåda denna beryktade man ifrån en ny oh bättre sida. Jaabek Har genom fur werksamhet wäckt till lif ett politiskt intresse hos och för mång tusende af Norges ringare, förut aldeles förbisedda inwånare, hwilka hittills icke haft och enligt norska grundlagen ännu icke kunna ha det minsta inflytande på landets styrelse. De: ras tänkesält, önskningar och behof ha i Jaabek funnit fin målsman. Det är saledes icke blott