Norrländska Korrespondenten – 6 december 1873, sida 3

ett annat upprop till hären för att tydligen ådagalägga, att wi skilde deras fak, fom blifwit upp: offrade, från deras öfwerbefälhafwares. Jag säger detta högt, få att det af ala må höras, emedan man påltått, att denna kungörelse, fom war en samwetspligt, en pligt mot staten, en ren nödmäns dighet, skulle hafwa haft till ändamål att kränka härens heder och lydnadskänslan. Om alla wåra försök att komma i förbindelse med Metz warit fruktlösa, så war förhällandet icke sådant med de andra belägrade platserna. J Bitche, i Strassbourg, i Belfort kände wi till alla enffildheter rörande tjensten, och man kunde tid och med från dessa fästningar frida of offiserare till ful: ständigande af wåra kadrer. Hertigen of Aumale: Ni har berättat of, huru ni blef föranledd att utfärda uppropet. Jag ber nu få fråga er, om ni ide hade några andra uns derrättelfer, än dem ni nu meddelat? Gambetta: De underrättelser, jag omtalat, woro ända in i de minsta enskildheter fullkomligt tydliga och bestämda. Tissots bref befinner fig bland ut: rikesdepartementets handlingar. Rätten fan fors dra att få del däraf. Detta bref har warit hufs wudgrunden för wår öfwertygelse. Wi hade miss serligen en hel följd af berättelfer från ombud, som i hertigdömet Luxembourg kunde aft gifwa på, hwilka släptes in i Metz oh hwilka kommo ut där ifrån. Men de ingåfwo oss icke samma förtroende. Slutligen hafwa marskalk Bazaines egna utskickade, de fom bragte mig hans depesch angående fapitulationen, lemnat mig, en af dem synnerhet, en hel rad af öfwerensstämmande uplysningar. De blefwo förhörda och afgåfwo fina swar på aflagd ed, och ett protokoll öfwer detta förhör upsattes, hwars riktighet aldrig sedermera blifwit förnekad. Twärtom hafwa de från Metz undkomne offiserare, under hwilkas ögon wi lagt detta protokoll, för att de måtte motsäga det eller göra anmärkningar där imot, förklarat, att de funno ingenting däruti att ändra. Jag har inlemnat derna Handling til domstolen. Dessa ombuds vitnesmål, hwilka oms talade en följd af åtgärder, om hwilka IJ nu ffos len döma, woro ide utan wärde; men det som gaf oss nästan wisshet, det war de enskildheter, fom inberattades från wåra sändebud i London oh Brösfel. Jag ber att i följande ord få sammanfatta hwad jag haft äran anföra: Utom de pa wanlig wäg ingångna meddelandena och underrättelserna hade mi de offisiela upplysningarna från de båda bes skickningarna, hwilka, enligt min uppfattning, ide lemnade rum för något widare twifwel angående den öfwerbefälhafwares answarighet, som, i stället för att slåss, underhandlar med fienden. Allmänna ållagaren (general Pourcet): Har ni egt kännedom om ett bref, fom i april 1871 war infördt i en fransk tidning oh ur hwilket jag will anföra följande ord: Ni har rätt, mi hafwa i Met blifwit grymt förda bakom ljuset angående Frant: rikes ftällning? o. s. w. Gambetta: Fullkomligt. Det är ett bref från general Frossard. Det är icke stäldt till mig, men jag har sett det, och den person, till hwilken det är stäldt, har lemnat mig utdragen därur. Det skrefs under fångenskapen till ett antal af 209 of: fiserare, fom hade bedt generalen förena fig med dem i en insaga mot wissa försök i tidningen Lle Drapeau. Mre Lachand (Bagzaines advokat): Jag inffränz fer mig til att fråga hr Gambetta, om icke under loppet af oktober general Bourbaki talat med hos nom i Tours, hwilfa upgifter generalen gifwit hos nom angående Metzhärens belägenhet och angåens de möjligheten att widare hälla ut? Gambetta: Jag är ganffa glad öfwer denna frås ga och ber få nämua, i hwilken sinnesförfattning geueral Bourbaki war, när han fom til Tours. Jag tror det war omkring den 14 eler 15 ofktober. Han hade lemnat Metz oh war orolig öfwer den misslyckade affär, på hwilken han blifwit in: ledd. Jag blef af hr Tachard underrättad om, att I DK . too a