Norrländska Korrespondenten – 2 december 1873, sida 3

war skrifwet, Tag har walt denna utsigt af al stings för min goda Louis, Cugenie. Han höl denna fotografi för mina ögon. Jag frågade hwad meningen war därmed. Han swarade: den bar blifwit hitförd genom en obekant perfon. Den war afsedd att begagnas så som pass för att framkomma till kejsaren. Fag yttrade til furst Bismarck: Ni fer nu, att jag hade rätt i går, då jag fade, att ni hade luft att åter upprätta fejsardömet!. Ett temligen häftigt ordbyte uppkom mellan oss i anledning af detta yttrande. Bismarck förswarade fig mot beskylningen och fade, att frås gan om landets inre förhållanden ide för honom egde någon wigt, och att han endast sökte efter en regering, med hwilken han kunde underhandla. Han förklarade att han ingalunda hade någon af sigt att återställa kejsardömet och att nyss nämda person ide haft något meddelande med honom. Han fade widare att han ite en gång skulle låta denna person fätta fig i förbindelfe med kejsaren på Wilhelmshöhe, emedan han mille befpara tejfas ren obehaget af detta besök Jag enwisades att jå weta af hwad slags egenskap denne utskickade mar, och Bismarck swarade mig: Han har ingen betydelse, han är få utan all betydelse, att jag på höfligt sätt afwisade honom. Jag enwisades icke längre och fäste ide större wigt mid Hr Regnier, än Bismarck fjälf tycktes göra. Jag bör tillägga, att jag genast efter mitt besök på Ferrieres uppsatte min berättelje därom. Det war af wigt att jag för regeringen oc folfet gjorde redo för alt hwad jag gjort, för äfmen den minsta tilldragelse wid detta sammanträfsande. I denna berättelse har jag omnamt foljande, hwilket jag altså icke fan förtiga: Ör von Bismarck talade mid mig om de särskilda platser, fom tyska armen belägrade. DÅ mi kommo till Metz. fade han: Är ni fule komligt säker på marskalk Bazaines lydnad? Jag swarade hwad en hwar annan skulle hafwa imas rat i mitt ftäle: Marskalken skall göra detsamma som hwarje befälhafware för en härafdelning, han ifall göra fin pligt, och hans pligt det är att förs swara fitt land. Han skall lyda den regering, hwilket ursprung hon än må hafwa, fom förfmas rar fosterlandet, och jag twiflar ej ett ögonblid, att han lyder. Därpå swarade br von Bismard: Ni bar orätt i att tro detta. Jag för min del har skäl att tro, det marskalk Bazaine icke til bör er. Hertigen of Aumale: Har ni kännedom om några meddelanden från öfwerbefälhafwaren för Rhens bären som kommit nationalförswarsregeringen til handa? Jnles Favre: Nej, hwad of angår, hafwa mi gjort alla möjliga ansträngningar för att fätta of i förbindelse med honom. Dagligen hafwa wi före nyat wära försök, men utan att hafwa lyckats. Jag ber att få tillägga följande: Sedermera, då jag under loppet af mars månad till följd af hwarjehanda omständigheter nästan hwarje dag träffade hr von Bismarck, kom jag att t änka på detta hans yttrande, att Regnier wore en utffickad utan all betydelse och att han afwisat honom säsom en efterhängsen person. Ör von Bismarck hade icke sagt mig sanningen. — Han hade icke i sin uppgift till mig iakttagit noggranhet, jag mes nar icke blott strang noggranhet, utan han hade till och med lemnat eu ungefärlig sädan å sido. Jag fade därför till honom: Då ni talade med mig om Regnier förde ni mig bakom ljuset. Han gjorde ide någon fwårighet att erkänna detta. Jag fade widare: Regnier har warit ert ombud, ni hade stickat honom til marskalken för att till wåga bringa Metz upgifwander. Herr von Bia mard förswarade fig häremot, men få fom en per jon, hwilken endast helt swagt bestrider fin motftåndares ffäl. Bazaiue: Jag har aldrig skilt min militäriska pligt från Frankrikes intresse. Jules Fapre: Hwad jag nu haft äran nämna, fan ide hafwa annan betydelse än den, fom tilfommer en rent perfonlig uppfattning. — — — Ariana nad 411 A 3 1