Norrländska Korrespondenten – 2 december 1873, sida 2

s. k. öfnings (exercis)fältet vid Vindskärsudden; det andra, att med deras bibehällande inom staden, förlägga dem i Stadsgropen, på den plats, där Uaffuerska sågverket för närvarande har siva upplag af sågtimmer, bjälkar och bräder. . För min del röstar jag med detta sednare parti, af följande skäl nämligen, att om staden utom sina gränsor förevisar en närings (industri) aren så vigtig som denna och som så maktigt bidrapit att höja dess anseende, så skadar den sig själf; ity att icke allenast deu afgift till staden. som hvarje bygdt skepp lemnar, och deu kommunalskatt, som de därmed sysselsatta arbetarne detala, gå för densamma törlorade, utan äfven, att lifsförnödenheter och varor för den massa folk, som vid skeppsvarfven auvändas, :roligen ej kommer att af stadens handlande dessa arbetare tillhandahållas, då förbrukarne (consummenterna) söka att på närmare och bekvämare håll fylla sina behof; och en med staden täflande, icke obetydlig handel uppstår i dess omedelbara uvärhet, hvaraf samhället icke allenast icke har någon nytta, utan rent af skada. Och då den s. k. Stadsgropen ej allenast är stadens egendom, utan äfven är den enda plats inom dess egovidd. hvarest skeppsvarf möjligen bhunna förläggas, så anser jag att staden nu hvarken bör, kan eller får törsumma, att för skeppsvarfs anläggande upplata denna plats, och dymedelst se sina behof (iutressen) tillgodo. Vester om dessa skeppsvarf anser jag att en plats slunes, som, ehnru belägen väl längt in, dock passar till lotshamn.