aken till Rysslands reformsträfwanden har man an alt twifwel att söka uti krimkriget. Det war nämligen detta krig, som blottade statsmaskineriets swaga punkter oc) fom gaf impuls till den reformerande rörelsen. Det fan dock med wisshet på stäs, att utan en regent, i besittning af ett så för tidsandan mottagligt sinnelag som Alexander II, reformerna i Ryssland endast skulle hafwa blifwit illusoriska. Wi tweka icke häller att anse den ftränga kontroll öfwer statens medel, som numera rå: der inom förwaltningens olita grenar, såsom en följd af den rysta monarkens personliga egenffaper. Till följd häraf är det numera ide någon lätt sak för jtatens tjenstemän att rikta fig på Eronaus medel såsom förr. (S. D.)