i gång varande järnvägen med: den sig ständigt ökande sjöfarten. Min ide för ökadt kaj-utrymme är därför, att, sedan jag dragit den gamla kajen öster ot så långt som till järnvägens hamns ostliga gräns, draga ut min pier uti ungefär 40? vinkel, eller i nordostlig riktning, tili 400 fots längd och 200 fots bredd ifrån skeppsbrokajen, tagen såsom baslinea. Jag vunne då, ej allenast bekväma tilläggningar på bada sidor om densamma i en sträcka af mer än 1,200 fot, med utrymme till manöver på båda sidor, utan att besvära (iucommodera) eller tränga mig in på de såderom varande redan befurttiga tilläggningsplatserna, men äfven den för järnvägsrörelsen så utomordentliga fördelen, att med ett järnvägståg kunna gå ut till pierens ända, för att sedan backa in på det spår, sem kommer att leda längs den gamla kajen ända ut till Sotkroken, utnn att behöfva begagua mig af de för en snabb trafik så hiuderliga vändskifvorna. Vid stadsfullmäktiges sednaste sammanträde den 7 oktober d. å. blef emellertid beslut fattadt, att följa det andra alternativet som å kartan är fralagdt, nämligen det med ett afrundadt eller rättare mårgsidigt pierhofvud, ut till hvilket radierande järnvägsspår skulle leda från en ceutral vandskifva; men det lider emellertid intet tvifvel, att vederbörande inom kort komma till insigt om nödvändigheten af en annav anordning och då torde mahanda det andra alternativet, eller den mycket omtvistade pieren, komma till nåder. Hvarför förslaget med pieren baft så många motståndare, är hufvudsakligen