Från utlandct. Den sjuärsfullmakt, fom til baka hållandets flocfar i Frankrike med 68 rösters öfwerwigt gifwit Mac Mahon fåfom folkdömets styresman, torde ide komma att gillas af flertalet af landets be: folkning. Antydan därom fan fes i det sått hwarpå nationalförsamlingens mindretal, folkdömets anhängare bestående af wensterns olika skiftningar, emottagit det budskap från Mac Mahon, hwilket uplästes några dagar före omröstningen och hwari han dels förklarar sig ej wilja se sin makt inskränkt af främmande förbehåll och willor (d. w. s. grund: lagar) oh dels utan omswep erkänner fig wilja begagna sin myndighet till förswar för till bala hållandets grundsatser (konservatismens ideer). Som läsaren finner lofwar detta icke godt för frihetens sak i Frankrike. Också mottog wenstern, som sagdt, dessa ord mycket ogynsamt. Se här hwad en brefskrifware därom såger: Många ftormiga sammanträden har franska nationalförfamlingen upwisat, men det skådespel som upfördes där den 17 öfwergår alt hwad man hit tills i denna riktning fett eller hört. Å ena sidan sedt, fan man beklaga att wensterns män tilläto fig öfwerdrifter oc storande afbrott, men hånskratten, utropen: Chambord begärde ej få mydet, ned med diktaturen, mi wilja ej weta af någon fådan, åt fanders med honom, wi behöfwa honom ej, ban är galen, bewisa dock — hur mycket man än ur ordningens synpunkt måste ogilla dem — att det frisinnade, det sant republikanska Frankrike är alt annat än nöjdt med de grundsäatser och de for: dringar Mac Mahon uttalat, och man fan af desfa upträden sluta till de känslor med hwilka den fjur åriga förlängningen har blifwit mottagen i landet. Från denna synpunkt sedd, är wensterns Hålning ett i sanning olycksbådande omen för det T:åriga prejidentskapets blifwande, werlliga längd.