ordning tror jag mig hafva, så vidt möjligt är, undvikit alt tör mycken höjaing och sänkning af hus och bygnader samt utfyllning å gårdar och tomter. Hvad åter dräneringen eller torrläggningen af den östra stadsdelen beträffar, så anser jag det billigaste och enklaste sättet att gå till väga vore följande: Ett på plankbotten hvilande täckdike på ett djup af minst 7,5 fot med grästensmurarade sidor, 2 fot höga mellan hvilka diket går till en bredd af 1,5 fot samt täckt medd ribb och grus, anlägges vesterut i östra stadsdelen, tagande sin början i hörnet af Norra Tullgräod och Staketgatan. Detta dike drages midt i sistnämnda gata öster ut äuda till Tullgatan, där det in på denna gata drager sig mot uorr. tills det slutligen utfaller i inre hamnens sydvestra hörn; dess sista lopp, eller trån Storgatan ut i hamnen, måste naturligtvis bli en öppen, endast af plank täckt trumma i gatans plan, emedan åns vattenstand (niveau) där ej tillater vidare fall. Det skulle upptaga alt det silvatten, hvilket kommande fran vretarne söder ow staden, nu uppsupes af den jordmassa hvarpå staden år 5Sygd och som håller gårdar och bygnader under höstoch värregnen väta, fuhtiga och ohelsosamma och till en väsentlig del är orsaken att det stora, nya, cch dyra stadsbuset snart är en ruin; en bygnad hvilken, i stället att för staden vara en elädje och stolthet, för densamma är en tärande kräfta. Nästan nödväudigt torde äfven blifva, om detta täckdike skulle visa sig otillräckligt, att vinkelrätt från detsamma, under dess lopp ut