Norrländska Korrespondenten – 22 november 1873, sida 3

agande. Frankrike. Wid nationalförsamlingens fame nantråde den 17 d:s uplästes början of Mac Mar ons budskap, hwari han yttrar sin önskan om sju irs förlängning af sin ämbetsmyndighet, lofwar att egna fina tjenster åt tillbakahällandets sak och örklarar fig gilla förslaget om grundlagens hatiga behandling. Efter middagen samma dag be vätde femtonmannautskottet genom Labolave att å böra ministärens förklaring öfwer wissa delar f Mac Mahons budskap, hwilka mworo af bejtaf: enhet att kunna missförstås. Den 16 d:s företogs twå fyllnadswal för länen Seine infärieur och Aube. På båda ställena waldes republikaner, näml. generalerna Valaze med 33000 och Souszier med 43.000 röster. Rättegången mot Bazaine. De berättelser fom under förhöret den 12 d:s afgäfwos om tillständet i Met af twå framstående medlemmar af detta jamhalle, synas på åhörarne, ja til oc med på själfwa domstolen hafwa gjort ett djupt intryd. Prost, 56 år gammal, f d. ledamot af municipalrådet i Met, numera boende i Paris, yttrade sig på följande fätt: Jnga förberedelser hade blifwit träffade för Metz förfmar. Händelserna gingo med få brädstörtande fart, att man ide hade tid att på förhand förja för någonting. Befoliningen i Meg war misstrogen mot Baaine, men wisade fig städse beflutfam. En dag, en 16 feptember, underrättade general Coffinieres oB om att mi hade att befara ett snart förestäende bombardement. Man upgaf till oh med, hwar det fruktanswärda batteri war upstäldt, som war bestämdt att krosfa of och fom aldrig funnits till. Genast widtogos mått och steg, och pumpwerk inrättades, fom skulle drifwa upp flodens watten I reservoarerna. Alt detta gjordes på ett fätt, fom war egnadt at wäcka upseende, men jag måfte fö ga, att befolkningen ide wisade fig synnerligen up: rörd. Dess oro och ängslan woro af en helt an: nan natnr, de förorsakades af armns fortfarande owerksamhet. Man författade en adress, i hwilken man bad mairen göra fig til befolkningens tolk hos marskalk Bazaine for att säga honom, att man side fruktade för en belägring, att man med till: fredsställelse skulle fe armen aflägsna fig för att fylla fin pligt, oh att def kvarblifwande wid Mer ide kunde hafwa mera än ett refultat, att bringa of alla til bingersdöden. de Bouteiller, f. d. municipalråd i Meg: An: gående förswaret har jag intet att säga. Frågan om provianteringen upkom först efter det inilut: ningen blifwit fullbordad. Municipalrådet fosfelfatte fig därmed inom gränferna för fin befogendet och fina resurser. Wi trodde, att armen medfört tillrädliga förråd för egen räkning. Om mi haft någon aning em hwad som skulle inträffa, skulle wi hafwa utwerkat förbud för soldaterna att köpa bröd hos bagarne i staden. Nar ställningen blef of bekant, kunde wi ej finna annat än otillräckliga palliativ. Mens det fans ännu husen några för: råd af lifsmedel: win, tis oh fläsk, och det är ide en enda inwånare i Met, fom ide gerna skulle hafz wa förtärt det sista ristornet, tömt den sista mins droppen, innan ban öpnat stadens portar för fi enden; ala ffulle med armen Jara delat ända till den sista brödbiten. Och dock led staden otro: ligt. Dess tillgång på födoämnen hade blifwit så knapp, att allmänna sundhetstillständet däraf förs samrades. Ännu sämre blef detta under de bada manaderna efter kapitulationen. Under dessa fyra månader, de båda då cerneringen warade och de båda efter kapitulationen, inträffade i Metz 4.000 dödsfall, af ywilka en tredjedel förorsakades af ty: foidfever och koppor. Wi hade bra stora pröfningar att genomgå. Men de moraliska resurserna woro orörda Beslutsamhet fattades aldrig. O likwäl dogo alla de späda barnen; 300 späda barn dogo (sensation). Och dock hörde jag aldrig en klaga. Metz wille göra motständ, motstånd till det yttersta, det war färdigt till hwarje offer. En enda känsla förenade oss alla, fattiga och rika, det war den att få förblifwa fransman. Municipalrädet hade aldrig någon beröring med marskalken, men några gånger med guvernören i Meg. Den 11 september gick ett rytte, att trups perna skulle aflägga trohetsed åt kejsarinnan. En dag sade oss guvernören, att armen skulle draga fina färde ware sig efter strid eller til följd af wänlig öfwerenskommelse, och att mi finge sörja för op själfwe. Detta wäckte allmän bedroswelse. Ester kapitulationen befann fig armen i i ett beflaganswärdt tillständ. Många af wåra soldater dogo af elände, hunger och föld. Jag har bevitnat sonderslitande scener, då särade och döde kördes förbi, tastade om hwarandra i wagnarne. Man stilde dem åt först efter framkomsten till ambulan: sen. Många foldater hade inga täden eller filtar, och likwäl funnos tusentals fådana i de magasin, fom öfwerlemnades åt prensfarne. MAbd-el-Kader, den ryktbare förkämpen för den arabiffa nationaliteten efter fransmännens eröfring af Algier, har nyss aflidit. Han war född 1807 i trakten af Maskara och war son af en ansedd marabut. Då fransmännen eröfrade Algier, itälNa Ga MANS Öadere far I vetsen för tina Lander