Norrländska Korrespondenten – 20 november 1873, sida 3

Innan vi kommo till Åreskutan, bör jag ej glömma, att vi i Nyland gjorde ett besök hos en gammal hedersman till prest, där vispisade middag och öfverhopades, som alltid i Jämtland, med valvilja och välfägnad. Från trappan hade wan den herrligaste utsigt öfver trakten kring Undersäkers kyrka ät ena hållet och Ristansfors-u åt det andra. Det var en tafla och eu belysning för tillfället, som man ej kunde tröttua att betrakta, Midsommardagen reste vi till Tännforssen, sedau vi under vägen gjort oss en glad stund bos Bergström på Forsa. Taunforsen torde vara det ståtligaste vattenfall i vårt land. Så mycket såg jag, att hoppar man i, så kommer man aldrig helskinnad opp. Osvan för fallet på en grön plan vid en vänlig lasa dukades vår middag ur matsäcken, hvarefter vi knogade vidare tills Skaltjäostugan och sofvo där öfver natten. Jag fick till säogtäcke en getskionsfäll, hväruti jag trillade in min hlla person och befann mig särdeles väl konserverad. Om morgonen möttes vi af en regnig och kall väderlek. Stället har ett vackert vattentall, som är värdt att taga i betraktande? — — — — — — — — Mycket mera är att i dessa anteckningar inhämta om Tors femhundra salar; om maten i tullförvaltar Rodns gästfria bus i Dufed, hvilken hade den verkan att skalden blef ?tet och knubbig ett, tu tre?; om brölloppet på Skalstugan; om norsk natur, norska vägar oah norska gästgifvaregårdar m. m., angående hvilket vi hänvisa tili Svea. Anteckuingarue sluta så här: