Norrländska Korrespondenten – 8 november 1873, sida 3

slottet Pizzo ... Drömmen var förbi, spelet förloradt. Skyndsamt dömde honom en redan samlad krigsrätt till döden såsom asurpater och fem dagar efter landsstigningen förde man honom till slottet Pizzos sal, hvarest soldater stodo färdiga att nedskjuta honom. Saå var det då slut och den berömde fältherren, Napoleons förste paladin, Neapels glänsande konung skulle dö för bourbonska soldaters kulor. aSkoven ansigtet, soldater, sigten på hjertatlo ropade han ännu — och så smattrade gevärssalfvau som sträckte bonom blödande till marken. Han bade dött med en konungs mod och värdighet. Alla deltagarena i hans sista företag blefvo kastade i neapolitanska tängelser, bland dem äfven den ädle Franceschetti. I åratal försmäktade den gamle i bourbonernas fängelser i Neapel och derefter i Frankrikes. Slutligen försatte man honom åter i frihet och han ände derpå tillbaka tiil Korsika, hvarest han, utarmad genom sin hängifvenhet för Murat, dog 1836. Och vågade man väl då förutsäga, att med tiden äunu en gång deu skjutne Murats efterkommande skulle bli erinrade om den ställning, som deras store stamfader intagit? Murats enka dog ju såsom grefviuna Lippona i österrikisk landsflykt och konung Joachims söner försvunno i Nordamerikas republikanska verld. Den äldre utvandrade år 1821 till staden Washington, nedsatte sig derefter i Florida och äktade en nies till unionens store grand re. Han dog 1847, utan att ha en aning derom, att med