Norrländska Korrespondenten – 8 november 1873, sida 2

tande de äro wuxna och for hwilia de i öfrigt befinnas lämpliga, fan under det att den ens ffilda industrien dallmanhet erbjuder få mycket förs månligare wilkor, än dem statstjensten medför — postwerket hoppas finna tillgång på dugliga arbe: tare i de lägre och swagast aflönade graderna!. Ändra stäl anföras också, däribland det att åt yngre tjenstemän, om hwilkas stadga och pålitlig: het ide alltid möjligt är att i förwäg bereda sig all erforderlig wisshet, ej bör år efter annat an: förtros upfigten öfwer postanstalter, af hwilka inz gen är få obetydlig, att ide summan af de medel, som i assurerade bref afgå och ankomma, för år upgår till mer än en million rdr, under det att för en of dem denna summa beräknas till 3 mil: lioner, för en annan till 5, för en tredje till 7 och för en fjärde til 10 millioner. Då nu mera lönerna å stat oc följaktligen penz sionerna betydligt förökats, anser sig poststyrelsen ide widare böra tillstyrka kungligt bifall till ansötningar om längre tide tjenitledighet för polttjenstemän, fom redan upnått den ålder, att de mid afffedstagandet kunna komma i åtnjutande af pen: sion a Postwerkets stat eller å allmänna indrag: ningsstaten, ywarför poststuceljen flutligen tilftyrfer, att den förta tjenstledigheten må bewiljas blott till utgången af innewarande år, från och med hwilken tid normalstaten för postwerket kommer att winna tillämpning. K. m:t har den 3 oktober, på grund af hwad poststyrelsen anfört, endast på det sått bifallit anföfningarne, att den sökta ledigheten bewiljas till utgången af innewarande år. Siatsrevisionen och viksgäldskontoret. (Ur Nerikes Allehanda). Höganäsirågan lär iftatss revisorernas beråttelse endast omtalas utan något där wid fogadt yrtande. Detta är och helt natur ligt. då, efter framstallning af 1872 års revisorer, 1873 års ritsdag beslutit lemna rifsgäldsfjullmäg: tige updrag tillfe, att staten härutinnan kommer till sin ratt, och fullmägtige an ej hunnit bringa arendet till slut. Saten förhaller fig, såsom wåra läsare torde erinra sig, på det sättet, att sedan staten flera gånger lemnat understöd til Höganäs och efter: stankt åtstilliga fordringat hos stenkolswerket, hade fwenska staten i början af 1830-talet åter hos Höganäsbolaget fått en fordran på mid pass 200,000 rdr banko, fom utlemnats i flera poster. Jnnan den sista delen af den summan fick i ritsgäldstons toret lyftas, skulle stenkolsbolaget dit afge fin för: bindelse att, då bolagets behållning stege till 8 procent, staten skulle erhålla 1 procent, på sin fordran, men 2 procent då behållningen uppginge till 10 och 3 procent då behallningen stege till 12 procent. Denna räntebetalning har Höganäsbolaget aldrig fullgjort och riksgäldstontoret har lås tit derwid bero. Då statsrevisorerna i fjor efter: frågade Höganäsbolagets förbindelse, befanns att ritsgäldstontoret ide hade någon sadan i fin mård och owisst är, om någon förbindelje nagonsin blif: wit ditlemnad. Emellertid torde icke bolagets be talningsstyldighet wara beroende af förskrifningens tillwaro. Ru lär dock werkligen Höganäsbolaget söka dra: ga fig undan betalningen. Bolaget skall ha fvarat riksgaldsfullmägtige, att bolaget icke, utan att få fe förbindelfen, fan antaga, att det i fråga mas rande låneaftalet mellan staten och bolaget fom mit till fullbordan, hwadan bolaget dj till betal: ning .godfänner det Hittills förfallna räntebeloppet, som ftiger till mid pass 54.000 rdr. Det will altfå synas, fom skulle statens mång: faldiga uppoffringar för Höganäs flutligen leda till en obehaaliy rättegång. Att bolaget werkligen upburit statens låneans flag till fullo, bör wål synas af bolagets egna böcker och lär för öfrigt ide falla fig för rifagäldsfullmägtige swårt att bewisa. (Forts.) Statsanslag till folkhögskolorna. K. m:t fär till hwardera af folthögskolorna bewiljat anslag till nedanstående belopp att för innewarande år — — —— — ——