Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1873, sida 2

——— s———— ——————8— allt för att minska eller dölja de behag naturen förlänat dem. Det der böra vi emellertid visst icke beklaga oss öfver, ty derigenom blir vår hyllning mera rättvist fördelas, och våra hjertan skulle naturligtvis sättas i ännu större vådor, om den unga flickan kunne, till behaget af siva sjutton år, lägga den trettonårigas ofta beundransvärda behag i sätt att kläda och föra sig. Emellertid då Föjer närmade sig henne, kunde jag icke annat än beundra skönheten och glansen i henues ögon, som mötte hans, på samma gång jag måste dela vissheten af hans förhoppningar. Vid sjutton år kan man icke särdeles förställa sig. Hennes djupa rodnad och förvirring bevisade tillräckligt det intryck den vackre löjtnanten gjort på hennes hjerta, Straxt derpå såg jag henne med denna min af öfversvinnelig lycka, som blott den första kärleken lägger på vårt ansigte, brydd och varm vid Föjers arm passera förbi mig ut i salen, der en vals redan var början. Jag följde efter ställde mig vid dörren bland en hop andra karlar och märkte, just som de båda valsade förbi, att Augustas skoband gått upp och släpade, och några sekunder derefter flög den lilla skon med utomordentlig fart tvärs öfver golfvet. Det löjliga i denna lilla bändelse kom nästan hvar och en att småle; men troligen märkte iogen mer än jag den flyktiga rodnaden på Föjers panna, bå han, delande de andres leende skyndade att återföra rymmaren till sin egarinna, och Augustas förlägenhet, då hon på blotta strumpan skyndade in i ett annat wni