Norrländska Korrespondenten – 21 oktober 1873, sida 2

— ————— sj——— — framgång och tillade: aDu får se henne i afton. Hon är en liten snäll flicka, nyss kommen ur pensionen, hon rodnad i hvart ögonblick ända in till örsnibbarne, ser ingenting ut, men har iblaud en viss naivetet, som är rätt täck och jag skall kanske komma att hålla rätt mycket af henne. Jag hade då de mest romantiska ideer om kärlek och äktenskap och fann Föjers sätt att se saken högst besynnerligt, och honom sjelf ett beklagansvärdt offer för sina dåliga affärer, hvilka till hvad pris som helst borde repareras, Senare på aftonen, en stund efter det vi kommit på balen, sade Föjer, i det han vidrörde min arm: (Se der ser du mina förhoppningars föremal; det är hon och hennes mor som nu komma in. Jag vände mig om och såg endast en stor, korpulent fru om 40 år, utstyrd med möjligaste högsta lyx af juveler, sammet och plymer, och först då hon passerat förbi oss, upptäckte jag hennes dotter, som gick bakom. Denna väl snörda, stela och något tafatta varelse gjorde just intet behagligt intryck på mig. Den ljusa, obestämda, i grågult skiftande färgen på hennes klädning förhöjde hvarken hennes hy eller hår, som, tjockt i sig sjelft, nu var ötverlastadt med hvita törnrosor, hvilka läto henges hufvud se allt för stort ut, och gaf något simpelt och färglöst åt hela hennes person. Med ett ord, hon var fullkomligt smaklöst klädd, så som man ofta får se mycket unga flickor, hvilka i sin oskuld äro helt och hållet okunniga om toalettens verkan och tyckas nästan hafva gjort