Norrländska Korrespondenten – 11 oktober 1873, sida 2

— Uvad ska jag annat göra? Jag har inte något ledsamt att tänka på, heller. — Hvad har du i korgarae? frågade hertigen. — Bara brö,, vet ja. — Det är iute bara, det. Låt mig se hvad det är för bröd! Kullan som anade en kund, öppnade locket på sina korgar. — Köp litet brö af mig också, så är han snäll. — Har du bakat det här brödet sjelf? frågade hertigen leende. — Tokstoll! Bakar jag brö jag, utropade kullan förtretad. — Nå, hvem har bakat det; då? — Karsten, vet jab! — Jaså; Ja, jag känner honom personligen. — Å, han? Det tror ja iate, menade Kullan tviflande. — Gvarför det? — Nej då, det är en så stolt patron, så han är inte bekant med hvem som helst. — Nå, hvad kallas det här rara brödet?, 9 ö frågade hertigen skrattande. — — Uvad han gör sig dum! puttrade kullan afsides. Högt svarade hon: det är ju ett kungsbrö, vet jak. (— Ah, det skall jag köpa. — Tycker han om kungeu, då? — Det är för min hustrus räkning som jag köper det. — Tycker ho om kungen då?