Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1873, sida 2

SEnndswall den 2 Oltober. Landshöfding Treffenberg anlände i lördags på morgonen med ängfartyget Ångermanland till Hernösand, där han fvarftannade till i måndags afton, då han med famma ångfartyg återmände till Stockholm. J söndags uppwaktades den nye Höfs dingen af i residensstaden warande stater och kårer. Löneförhöjning. De ordinarie läzarne wid Hernösands elementarlärowerk ämna till regeringen ingå med ansökan om förhöjda löner. Ett rån, föröfwadt under omwanliga förhålan: den och vitnande om till hwilken grad af mildhet och öfwermod äfwen personer med jamförelsewis god bildning och burgen samhällsställning kunna komma under rusets inflytande, wäcker för närma: rande den sorgligaste uppmärksamhet i Stöde focfen. Abraham Olsson från Gröfte i nämda focfen är 23 år gammal, har för ide länge sedan af fina aktningswärda föräldrar, tillhörande en af ortens mest ansedda bondeslägter, erhållit ett Hemman od) gift fig. Få unga män torde altså hafwa befunnit fig i lyckligare förhållanden. En dag i slutet af sistlidne augusti månad hade Olsson jämte en annan person hela dagen warit inne på ett näringsställe och därunder, enligt hwad upplyst blifwit, förtärt minst 3 stop s. k. kalabria. Stadd på hemwägen, hade Olsson ett stycke bortom Käll sta gästgifwaregård mött twänne hos handlanden Björkwall här i staden anstälda handelsbiträden, hwilka buro säckar med westgötakram och färdig gjorda manskläder. Olsson anhöll karlarne, frå: gade om de hade wästar till salu, fick tag uti ett dylikt plagg, som han förklarade sig wara nöjd med, och frågade efter priset. En af handelsmän: nen mid namn Ryström swarade, att wästen foftade 5 rdr 50 öre, bwarpå Olsfon bjöd 4 rdr 50 öre. Då Nyström icke wille ingå härpå, åtskildes de och gingo hwar åt sitt Håll. Då Nyström och hans kamrat hunnit wid pass tjugo steg, fom Olafon springande efter dem med dragen fnif och fattade Nilsson i kragen under utrop: i WHill du lemna mig wästen för 4 rdr 50 öre, annars har du knifwen i dig? Nilsson blef då rädd oh samtyckte. Men strax därpå återtog Olsfon: 2(Sif mig wästen för 2 rdr, annars dö fom en hund! Nilssons kamrat, fom tyckte, att belägenheten började blifwa allwarsam, sprang härwid sin kos, i ändamål att hemta hjälp. Abraham Olsson, härigenom worden än öfwer: modigare, yttrade nu: Hu skall lemna mig hela säcken, annars flår jag dig ihjäl. Nilsson släppte då säcken, hwilken Olsson He mäktigade sig. Den rånade tog nu till flykten och hade hunnit wid pass 60 alnar, då han mötte folk, som pa hans kamrats upmaning skyndade till hjälp. Seende fig förföljd, kastade Olsson säcken ifrån fig od) började springa in åt skogen till torpet Rygmon, där han sågs inträda. De förföljande funno förstugan tillbommad, men bröto fig in med wåld od) funno Abraham Olsson, hwilken i början ej wille uppgifwa sitt namn, ehuru han snart blef igenkänd och tagen i förwar. Wid inför Tuna häradsrätt hållen ransakning har Abraham Olsson, efter företedd bindande be wisning, under synbar ånger erkänt sitt brott: I