Norrländska Korrespondenten – 2 oktober 1873, sida 2

Från Bartholomwinattens tider. Historisk roman af Prosper Mrimee (Forts. från a:r 114.) Kapten Dietrich betraktade ett ögonblick hans sår som en man, hvilken är van att se på dylika saker och bedöma, hvad de hafva att betyda. ?Jag skulle först göra mitt samvete klart?, sade hav, och derpå skulle jag bedja om ett glas godt rehoskt via om det funnes, en flaska i närheten. aNå val, och nu ber jag dem blott om en droppe af deras dåliga vin från La Rochelle, och de dumhufvudena vilja ej gifva mig något.? Dietrich fattade sin fältflaska, som var af ett ytterst respektabelt omtång, och stod i begrepp att räcka den till den sjuke. ?Hvad gör ni, kapten? ropade en soldat, vdoktoru säger att han skall dö, så snart han dricker något. yJa, hvad mer? Så får han åtminstone en liten förnöjelse innan han dör. Var så god, kamrat, jag är ledsen öfver att ej hafva bättre vin att bjuda er.? uNi är en dugtig karl, kapten Dietricho, sade George sedan han druckit Derpå räckte han fältflaskan till sin sidokamrat: Vill du dricka en tår med mig; stackars Böeville?? men Beville skakade på hufvudet utan att svara. vÅe sal? utbrast George, där är ett nytt lidande! Skall man ej kunna låta mig få dö i