Norrländska Korrespondenten – 30 september 1873, sida 2

det monument öfwer konung Karl XV, fom af framlidne konungens jagtklubb blifwit upprest ins wid Borgholms slott. Klubbens vice ordförande, förste hofjägmästaren grefwe C. M. Lewenhaupt; inwigde wården och höjde därefter ett lefwe för konung och fosterland, hwaruti de talrikt förjamlade folkskarorna lifligt instämde. Härpå upftäms des folksangen, hwarefter landssekreteraren i Kal mar län, lagman C. A. Palme, höll ett verfifies radt föredrag. Molinska fontänen, fom nu är färdig, aftädtes på få satt, att i torsdags morgon befans ftaketet omkring den samma borttaget, och wid 8-tiden påsläpptes wattnet. Efter hand samlades en tale rif ffara åskådare omkring denna prydnad för en af hufwudstadens wackraste platser. Yttranden af belåtenhet hördes från alla Håll. En och annan anmärkning uteblef ej heller. Så fann man den något wattenfattig. Anmäkningarne i den riftnins gen torde ej wara utan all giltighet. Emellertid är wattenåtgangen, efter nu beräknadt flöde, gans ska stor. Det åtgår nämligen pr timme: Till den stora strålen med fullt pådrag, då ett munstycke af 0.s tums diameter anwändes, 10,000 kannor samt med ett munstycke af 0,4 tum i diameter 6,000 k:r; med mindre pådrag i förra fallet 8,000 och i senare 5,000 kannor. Till de mindre strålarne mid foten af fontänen lära åtgå omkring 10,000 k:r. Detta gör, som man finner, med fullt pådrag 20,000 kannor i timmen, en i sanning ganska ansenlig kvantitet. Firdars förolyckande. Skeppskapten Holst, förare af och delegare i steppet Firdar, har nu själf blifwit förd från Kristiania till Porsgrund och där insatt i samma fängelse som hans manskap. Han bar nämligen blifwit tilltalad så wäl för sitt ups förande wid Firdars strandning utanför Gotland som för det han wid ett annat iillfälle betett sig såsom galen och då bitit ett öra af en utaf sina underordnade sjömän. Höiesteretsadvokaten Bergh, som hade ätagit sig att wara Holsts sakförare, har nu afsagt sig denna befattning. En rättegång af mera owanlig beskaffenhet förekommer f. n. wid rådhusrätten i Göteborg. Akaren Lars Andersson hade nämligen til i lördags uttagit stämning å follskoleinspektoren fil. d:r C. A. Uddgren, med yrkande att utfå den belöning af 500 rör, som hr Uddgren offentligen i tidninz garne utlofwat åt den person, som kunde angifwa upphofsmannen till det i sistl. juni månad Fringe spridda ryktet att hr U. slagit ihjäl ett folkffolebarn. Andersson uppgaf i stämningen det han ansåg fig ha rätt till belöningen på grund däraf, att det warit han fom hos polisen angifwit arbetas karlen Benjamin Ändersson, hwilken sedermera af rådhusrätten dömdes till 1 månads fängelse för utspridandet af det osannfärdiga ryktet. Ör UDDdgren nekar att utbetala belöningen, emedan han utlofwat densamma åt den, som kunde genom laga bewisning binda upphofsmannen till ryktet, hwarz imot den af käranden angifne Benjamin Undersz son blifwit af rådhusrätten dömd endast såsom den där Lutspridt ryktet, och upphofsmannen till detz samma är ännu alt jämt okänd. Malet uppsköts på tre weckor. Där vore godt att vara! Under denna rus brik skrifwer Wermlands läng Tidning: Då man i närwarande tid så mycket klagar öfwer, att alt ting är dyrt mot förr, är det riktigt roligt att höra, det trakter finnas, dit den dyra tiden ej alls synes ha sträckt sina werkningar. En sådan trakt är S. socken här i Wermland, där en skollärare i ersättning för wedbrand, husrum och kofoder far — 150 kronor. Huru mycket erhåller man ej i S. för denna penningsumma! Twå rum och för och wed till dessa rums uppwärmning, tum at fon och foder åt densamma, alt för hundrafemtio fronor blott! I en sadan trakt bör en skollärare, med sin annars oftast otillräckliga lön, inom ett par år blifwa en tät karl. Att ersättningen blifwit ups skattad för lagt, kan naturligtwis ingen misstänka, och salunda har man skäl att utropa: Lyckliga St