Norrländska Korrespondenten – 27 september 1873, sida 2

stad häktade Jan Olof Nilsson från Schedwi fn i Dalarne. Under några dagar hade den brottslige strukit omkring i åtskilliga byar i Bollnäs och uppehållit sig med tiggeri, till dess han i Håby blef anhållen af tillsyningsmannen för obehörigt bettlande och förpassad till länsmannen, för mi dare transport till kgs befhde. Men öfwerlemnad till fangföraren gjorde Nilsson förnyade försök att undkomma, ehuru utan lyckligt resultat. Slutligen upptäcktes han dock ett godt stycke från Hans Hanssons hem, hwarföre han ffyndjamt efterfattes och uphans. Efter en stunds ordwexling, der mid fången gjorde swårigheter att återwända, tillgrep han sin stöfwelsko, hwarmed han tilldelade sin waktare twänne betydliga slag i hufwudet. Inför rätten både medgaf och förnekade Nilason detta förlopp, tillkännagifwande att någon oreda twifwelsutan förefans i tankens werktyg. För läkareundersöknings werkställande uppsköts mår lets widare handläggning till framdeles bestämd dag. Fången återförpassades till Gefle cellfängelse . Första frostnatten på denna sidan midjommar i ar inträffade på Skånes slätter natten till i måndags. Wattendragen woro tidigt på mor gonen betäckta med ett lätt ishölje och marten frostlupen. En visa om Pite stad. J tidningen NorrbottenssPoften lästes häromdagen följande wertligt kvicka skildring af den nordliga staden: (Mel.: När månen wandrar på etc.) Jag wet en stad i höga Nord, En stad, iom ej Har fin like wå någon punkt af wår runda jord, J någor kouungarike! Och denna staden jag nu will prisa, Och därför sjunger jag denna wifa om Pite stad! Den staden ligger uppå en ö Med wackra grönstande stränder; Tär wäger gräs, fast man ej fått frö, wå torget, gator och gränder! Ja, maken därtill man nog får leta, Ty forna kunna på torget beta i Pite stad! Och rundt omkring är en wader ängd Weed stora präktiga ffogar. Där mwärer pitprops vd) uti mängd Man går od) hugger och knogar! Mär slut det blir oh behofwet kallar Så börjar man wäl plantera tallar i Pite stad! Och här och där ser man sågar gå Med både watten och ånga, En del är stora, en del är små, J alla fall är det många. Och när på landet ej rymmes mera, cå händer nog, att man bygger flera i Pite stad! Från dessa sågar hörs hwarje dag Den kända surrande sången; Ej är hwar stoc af det största flag, Men man tar flere i gången! Och om förtjensten än mera lockar, Så är hwart hus ju af timmerstockar i Pite stad! På egna ångskepp, fom lasta godt Så mydet de funna bära, Uisteppar staden i stort och smått Renstek ar, hudar och) tjära! Sist, då ej båtarna unnas hwila, Åå få de wäl ut werlden fila med Pite stad! Och alla näringar stå i flor J ypnnerhet garfwerier! Ej under därför om man fig ffor Förutan rika partier! För handeln saknas wisst ej resurser, Om inte annat, få görs konkurfser i Pite stad! Ej kan man tänka sig någon stad Som lifwet gladare förer, Ty här man sjunger så nöjd och glad, Ja, till och med uti körer! Ja, sången idkas af gamla, unga, Öch ofta hör man dem gå och sjunga kring Pite stad! Det påstås, att mid s ångsåg timmerstocarna haft den ftocleten att 4 a 5 kunnat läggas för hwarje ram, samt att en gåna en sådan fod pasferat helskinnad mellan fångas