Norrländska Korrespondenten – 27 september 1873, sida 2

Från Bartholomtinattens tider. Historisk roman Prosper Merimso (Forts. från n:r 112.) eller de Mergy, om drt icke brådskar allt för mycket med er middag, skulle jag vilja göra ett slag med er omkring bastionen Evangeliet, för att se huru låugt fiendens arbeten framskridit. Han tog afsked af mairen och, stödjande sig på den unge maunens arm, styrde han kosan bort (til bastionen. De kommo upp dit ögonblicket efter det att ett fiendtligt kanonskott hade dödligt sårat två man. Stenarne voro öfvevstänkta med deras blod och en af dessa olyckliga ropade till sina kamrater, att de skulle göra slut på hans lidande. La Noue betraktade. med armbågen stödd mot bröstvärnet, en stund under tystnad belägrarnes arbeten, derpå vände han sig till Mergy och sade: Kriget är en förskräcklig sak, men ett inbördeskrig ...! Denna kula har blifvit inlagd i en fransk kanon, det är fransmän, som riktat kanonen, som nyss fyrat af den, och det är två fransmän, som denna kula nu tagit lifvet af. Och det är ändå ingenting att tala om, att mörda på en fjerdingsvägs afstånd; men, herr de Mergy, när man skall ränna in sin värja i kroppen på en karl, som ropar till en om pardon på ens eget språk ... Och det är dock just detta vi hafva gjort denna morgon.? Ah, min herre, om ni hade set mördandet