Norrländska Korrespondenten – 25 september 1873, sida 2

slotta i vår hamn, och då skall det åter blifva öfverflöd på alltiag i staden. Gud skall låta manna komma af himlen, om det behöfves! ropade Laplace hetsigt. ?Hvad den hjelp angår, hvarom ni talar?. tog La Noue till ordet, ?så är några dagars sunnanvind tillräcklig för att hindra flottan att löpa in i vår hamn. Dessutom kan den ju blifva tagen. KVinden skall blåsa från norden! Jag förutsäger det, du klentrogner, sade presten. Du har mistat din högra arm och ditt mod på samma gång.) La Noue tycktes vara bestämd för att ej svara honom. Han fortsatte, beständigt vändande sig till mairen: 4cAtt förlora en enda man har för oss större betydelse än för fienden att förlora tio. Jag är rädd för att vi, om katholikerna drifva belägringen med kraft, blifva nödsakade att gå in på hårdare vilkor än dem ni nu så hånfullt förkastat. Om, såsom jag hoppas, konungen skall nöja sig med att se sin myndighet erkänd i denna stad, utan att fordra offer af densamma. hvilka den ej kan bringa, så tror jag, att det är vär pligt, att öppna våra portar för honom; ty när allt kommer omkring är han dock vår konung och herre.? ?Vi hafva ingen annan herre än Kristus, och det kan endast vara en ogudaktig, som kallar den onde Akab, Karl, sin herre; han, som drieker profeternas blod ...? Prestens raseri fördubblades endast vid åsynen af La Noues orubbliga kallblodighet. Jag kommer nu mer än väl ihåg, sade mai