Norrländska Korrespondenten – 2 september 1873, sida 2

ZGodt, så gif mig då en kyckling och låt mig läsa mitt breviarium i fred.? En kyckling, en kyckling! ers välärevördighet? Na det är en skön historia. Det är nog inte på edra tänder spindlarne få spinna under fastetiden. Ni har kanske fått lof af påfven att äta kyckling på fredager? Ack, huru jag pratar i vädret! ... Ja vist, det är ju fredag i dag. ?Om fredagen skall du ej äta kött. Gif mig några ägg. Rö skall rätt hafva tack derför att ni varnade mig i rätt tid, så att jag undgick en stor synd.? aJa, der kan man sel sade kvinuan halthögt, om man ej varnade dessa herrar, skulle de med god smak äta kyckliugsstek på en fastedag; och vär de blott finna en bit fläsk i en stackars kvinnas soppa, göra de ett väsen så att blodet kan stelna i enMed dessa ord började hon laga i ordning äggen, och munken började åter läsa sitt breviarium. aAve Maria! min systers, sade en annan munk, som trädde in i krogstugan i det ögonblick då mor Marguerite fattade uti handtaget på stekpannan och lagade sig iordning att vända en stor, doftande äggkaka. Den sist avkomne var en ståtlig gammal man med grått skägg, hög, stark och fyllig; ban hade ett stort, rödbrusigt ansigte, men hvad som i spyanerhet föll i ögonen var ett stort plåster, som dolde hans ena öga och betäckte hälften af kiuden. Han talade franska med lätthet, men man märkte i hans uttal en lindrig främmande brytning. (Forts.)