Norrländska Korrespondenten – 2 september 1873, sida 2

en annan kammare, så har jag miusann blott en, så ui blir nog nödsakad att nöja er med den. Åh, en sådan der hugenott luktar alls icke så illa, skall jag säga er. Det låg en hel hög af dem på sanden i dag morgse, så hög som — ja, lät mig se — så hög som kaminen der. ?Och ni går och ser på de der liken? ?Åh, det säger ni bara derför att de voro nakna. Men, ers välärevördighet, döda karlar kan man väl icke räkna för någontivg; de göra ej mer intryck på mig än en hop döda grodor. De måtte i alla fall ha arbetat riktigt duktigt i Orleans i går; ty Loire har bragt oss en rasande mängd dylik kättarfisk; och då det ärlågt vatten, finner man dagligen några som ligga och torka på sanden. Det var ej längre än sedan i går då en mjölnardräng, som skulle vitja sina garn, fann hvarken mer eller mindre än ett dödt fruntimmer deri, hvilket hade ett ordentligt hillebarderstygu i magen. Ni kan tänka er — der gick det in och så gick det ut här mellan skuldrorna. Det förstås, att han hellre skulle hafva funnit en karp der ... men hvad felas ers välärevördighet? Ni ser utsom ni vore färdig att dåna? Vill ni att jag skall gifva er en klunk Beaugencyvin, medan ni väntar på middagen? Det kan kvicka upp er igen. KNej tack.v FNå, hvad vill ni hafva till middag! Det är detsamma .. det första bästa ni har.? ?Hvad för något? Jag har verkligen en väl försedd visthusbod, skall jag säga er.