Norrländska Korrespondenten – 28 augusti 1873, sida 2

lig hastighet flykta åt det håll, der han stod. Två karlar förföljde henne och upphetsade hvarandra med vilda skri som jägare hvilka förfölja ett viddjur. Kvinnan var nära att rädda sig i en öppen portgång, då en af hennes förföljare afsköt sin bössa efter henne. Skottet träffade henne i ryggen och bon störtade till jorden. Hon reste sig strax åter, gjorde ett steg fram emot George och föll på knä; derpå sträckte hon, ansträngande sina sista krafter, barnet upp mot kaptenen, som om hon velat anförtro det åt hans ädelmod. Hon uppgaf andan utan att säga ett ord. ?Se så, der ligger ännu en af det kättarpåcket!? ropade karlen, som affyrat bössan. ?Jag skall ej sluta för än jag dragit försorg om ett dussin af det slaget. ?Usling!? ropade kapten, i det han nästan vidrörde honom med mynningen af sin pistol och fyrade af. Skurkens hufvud törnade mot den närmaste väggen. Han öppnade ögonen med en förfärlig blick, och glidande på hälen föll han stelt utsträckt som en planka, hvilken förlorat sitt stöd, stendöd till jorden. KHvad för något? Skjuta en katholik lo ropade den dödes kamrat, som höll en fackla i en och den blodiga värjan i andra handen. Hvem är ni väl? Dock vid våra heliga messa! Ni är ju vid kungens lätta ryttare. Guds död! det måste vara något misstag, herr officer. Kaptenen tog fram sin andra pistol ur bältet osh laddade den. Denna rörelse och kuäppen från hanen voro mer än väl begripliga. Mördaren slog sin flackla i väggen och tog till