Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1873, sida 2

hard; jag har ej förr kunnat underrätta dig om den fara, hvaraf du hotades; jag var bunden af en förfärlig ed. Men jag skall rädda dig eller dö med dig. I detta ögonblick hördes ett häftigt slag på porten åt gatan. Grefvianan utstötte ett genomträngande skri, och Mergy. som frigjort sig från hennes famntag, utan att taga loss kappan från sin veunstra arm, kände sig nu så stark och så fast i sitt beslut, att han ej skulle betänkt sig att störta in midt ibland hundradetals mördares. I nästan alla hus i Paris fans det vid denna tid på iogångsporten en liten fyrkantig öppning, försedd med ett mykket tätt galler af jern, så att husets innevånare på förhand skulle skulle undersöka om det var rådligt att öppna eller ej. Ofta ansågos icke en gång masiva ekdörrar, beslagna med storra naglar och jernplåtar, tillräkligt säkra af de försigtigaste och af dem, som ej drogo sig för en formlig belägring. Smala skottgluggar voro följaktligen anbragta på Ä sidor om dörren, och genom dessa kunde man i all sköns ro med en säker bössa plocka bort den ene efter den andre af belägrade. Eu gammal ridknekt, till hvilken grefvinnan satte ett obegränsadt förtroende, undersökte genom ett dylikt galler den person, som fordrade att blifva insläppt, anställde ett passande förhör och återkom till grefvinnan med den uuderrättelsen, att kapten George de Mergy önskade att få komma in. Fruksan lade sig och dörren öppnades.