Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1873, sida 2

lade förseelserna utgöres af fylleriförseclser; och går dryckenskapslasten säsom en röd tråd äfwen genom flertalet af de andra, säger S.P. Bredspåriga järnvägar i Norrland. En brefskrifware i Nerikes Allehanda, fom ifrar för smalspåriga banor, ordar äfwen något om byg: nadssättet wid anläggning af de norrländska järnwägarne. Efter att ha talat om de aleft befolfade trakter, der Stora bergslagsbanan kommer att gå fram, yttrar han fålunda följande: Här ligga dock landets förråd medelst redan bygda järnwägar, landswägar och fanaler temligen näta till hands; men huru ffall det blifwa i de. norrländska skogarne, där på milatal ingen månniskoboning och ingen wäg finnes, och där man likwäl icke will anwända den amerikanska metoden att i början bygga järnwägarne mera proviforiftt, mera enkelt oc biligt? i Det är wadert, det är storartadt, att icke sky några swärigheter eller kostnader för att kunna få alt öfwerensstämmande med den en gång utkastade planen; men är det också klokt? År det förnuftigt? År det enligt med en fund ftatshushållning? Jag tillåter mig twifla derpå, och jag tror ej, att de, som känna till Norrland, som inträngt i def ffogar och ödemarker, wid lugnane besinning skola jäfwa mina ord, äfwen om norrländingarne i allmänhet för närwarande, willade af föreställningar, fom med all säkerhet ej skola hålla streck, eller bundna af löften, fom listigt blifwit dem aflockade, förorda de ytterst dyrbara, långsamt framätskridande, breda stambanorna, som ej hafwa förmåga att kringgä, utan måste genombryta de hinder, den norrländska naturen i riklig mängd kommer att lägga i deras wåäg. Det går nog att bygga bredspåriga järnmwägar äfwen där; men det kommer snart att wisa fig, att de blifwa få dyrbara, att den mycket omtalade lättare öfwerbygnaden gör en jå ringa besparing wid jämförelse med själfwå byg: nadskostnaden för den breda banan, att den för litet hwar synes wara, hwad den werkligen är — ett oting, en humbug, ja! ett lockbete! 930 rdr lemnade tyske kronprinsen til dridspengar åt banbetjeningen. Då han sedan erfor att betjeningen ide fick mottaga drickspengar, och att sådane endast emottogos för järnwägens pensionskassa, uttryckte han sitt loford öfwer detta ätt att anwända pengarne. Ibland Södertelje badgäster hafwa detta år funnits: fru Ellen Berg, håradshöfding G. Bergs mansson och kapten A. Nyström från Sundswall; repslagare C. F. Burström, grosshandlare Broocman, fröken Broocman, fröken Hulda Fogt. fru Emma Sundelius, fröknarne Jenny och Anna Suns delius alla från Pernösand; brufsegare I. E. Bapelius från Ångermanland; fru Nina Dahlber fån Sklellefteå; grosshandlare E. Ahlnander 0 vu Ulrika Ahlnander från Örnslöldswik; samt Petrus Ramström från Norrland. Äfwen har brukspatron C. A. Axell med fru bewistat Södertelje badinrättning. Stockholms restauratörer ha nu beslutit att höja priset å en sup med 1 öre oc) där jämte öfwerens kommit om följande höjda priser: en mat: portioner 15, 25 a 35 öre; en fopp faffe 8 öre; en halfbutelj öl och sockerdricka 13 öre, porter 30 öre, iskällardricka 10 öre. Själfmord. En wansinnig enka i Kriftianftadstrakten har skurit halsen af sig med en handskära. J Blekinge har en nämndeman, 31 år gammal, ängt sig. Han lefde i ett olyckligt äktenskap, som förorjatat många wämjeliga rättegånger. — I Ystad har kamrern wid Kristianstadsbankens afdelningskontor R. I. Hallberg, 25 år gammal, ffjutit jig ett revolverstott genom halsen och dött. Han war upsagd från fin plats. Helsingborgs: stenkolsgrufveaktiebolag är nybildadt med ett fapital af 1,400,000 rdr för att bearbeta grufwor i Helsingborgs, Wällufs, Raus och Bårslöfs socknar. i — — BU —————— LL