Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1873, sida 2

att den, som är mig långt kärare än lifvet, kan törhända om ett ögoublick förtappas bäde till kropp och sjdl.? ?Ni vet ju, Diana, att vi kommit öfverens om att icke mer tala om dylika saker.? ?Men nu är det nödvändigt, olycklige! Hvem vet, om dn äunu har en timme kvar att ångra dig på? Den ovanliga tonen i bennes stämma och hennes besynnerliga språk påminde ovilkorligen Mergy om det egendomliga råd, som han kort förut fått af Beville,. Detta förfelade icke att göra iutryck på houom, dock lät han ej märka något, och skref denna fördubblade omvändelseifver endast på ett fromt sinnes räkning. KUvad menar ni, sköna Diana? Tror pi väl att taket af sig själf skall störta in öfver en hugenott för att slå ihjäl honom likasom er sänghimmel i går afton? Lyckligtvis sluppo vi då med en smula dam-) xEr halsstarrighet bringar mig till förtviflanHör — jag sar drömt, att edra fiender rustade sig till att dräpa er, och jag såg er, blodig och sargad af deras händer, uppgifva andan innan jag kunde tillkalla min skriftefader. Mina fiender? Jag trodde ej jag hade några sådana. Vanvettiga menniska! ssar ni ej alla dem, som afsky ert kätteri, till fiender? Och är icke det hela Frankrike? Jo, alla fransmän måste vara edra ovänner, så länge ni är Guds och kyrkans fiende. Låtom oss lemna allt det der i sitt värde, min herrskarinna! Hvad edra drömmar angår, så vänd er till gamla Camilla för att få dem