Norrländska Korrespondenten – 21 augusti 1873, sida 2

I detta ögonblick slog klockan half tolf. Diana for tillsammans och reste sig skälfvande upp. KMen du förskräcker mig verkligen, käraste Diana.n Ah, det är ingenting, ingenting ännu .. Klangen af ett ur är afskyvärd! Vid hvarje slag är det som om ett glödande jeru genomborrade mitt hufvud. Mergy kunde ej finna något bättre läkemedel eller lämpligare svar, än att kyssa hennes panna, som hon höjde mot honom. På en gång utsträckte hon händerna osh lade dem på sin älskares skuldra, medan hon allt jemt i en till hälften liggande ställning, fäste på honom sina brinnande ögon, likasom för att genomtränga honom, och sade: Bernhard, när skall du omvända dig?? KMen, käraste min vän, låtom oss ej tala om detta i dag; det skall endast göra dig ännu sämre.p aDet är din halsstarrighet, som gör mig sjuk ... men det bryr du dig ej mycket om. För öfrigt hastar tiden, och låge jag än för döden, skulle jag begagna de få ögonblicken ända till min sista suck för att förmana digoy Mergy ville tillsluta hennes mun med en kyss. Detta är ett ganska bra argument, som är brukligt till svar på alla de frågor, som en älskare kan få höra af sin älskarinna. Men Diana, som eljest gick honom till mötes på halfva vägen, stötte honom nu häftigt tillbaka. Hör mig, herr de Mergy, hvar dag utgjuter jag de bittraste tårar vid tanken på er villfarelse. Ni vet huru jag älskar er! Döm sjelf, hvilka kval jag måste lida, när jag tänker på