Norrländska Korrespondenten – 19 augusti 1873, sida 3

Fyrtiotwä eller tjugoett? (En enkefrus morgonbetraktelse.) Nej, ser man på hur solen träder opp — Wälkommen, tjusare med gyllne gloria! Hwad ljuflig rörelse i själ och kropp; Jag nyutsprungen käns från tå till topp — Ett ljusgrönt blad i slapelsens historia. OM detta trots de syrtiotwå? Ia wåll Jag lefwer ej om wintern — det är saken, Och derför tjugoett är nu min själ, OM kroppen — hm! — ja, kroppen äfwenwål, J disputeren? — Röjer brist i smaken! Är jag ej glad åt hwarje nyfödd knopp, At hwarje wind, fom dansar öfwer fälten? Kan jag ej klättra än tull kullens topp, Ej kuppas gladt med bädens yra lopp, Ej i romaner gråta öfwer hjälten? Kan jag ej wredgas än, då dåd jag hör, Som — händelsen besparat mig att öfwa? Jo, Gud fe lof, jag har ett hett Humör; Det gläder mig — det till de unga hör, Och ung jag är, förnimmen det I döfwa? Högst tjogoett — det tresligt är ändå! — Men — kan jag blifwa kär? Hm! det war löjligt, Den frågan tål minsann att tänka på ... Jag måtte ändå wara fyrtitwå, Ty detta enda synes mig omöjligt! Men om — om någon man dod Hade wett Att öpna ögat äfven för en enka, (Man en och annan gång ju sådant fett), Då — bleftve jag å nyo tjugoett, Od det bör ingen dödlig mig förtänka. (Swalan.) Ebbe.