Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1873, sida 2

)Nu går det snart löst, sade sergeanten, Pder är en fältprest som de sända för att skrifta de sårade.? KDet är oanständigt att låta oss slåss, innan vi fatt äta middagy, brummade Merlin ganska sakta, De två ryttarne höllo in sina hästar, då de nådde kaptenen. ?Jag kysser herr de Mergys händer, sade ryttaren i det göna skärpet. Ågenkänner herr de Mergy sin tjenare, Thomas de Mourevel?? Kaptenen var ännu okunnig om Maurevels nya dåd; han kände honom blott som den tappre Mouys mördare. Han svarade temligen torrt: Jag känner verkligen ingen herr Maurevel. Jag förmodar att ni kommit hit för att säga oss hvarför vi äro här.? Det gäller icke mer och icke mindre, min herre än att rädda vår gode konung och vår heliga religion från den fara, som hotar dem.? å hvad är det då för en fara?? frågade George i föraktlig ton. aHugenotterna hafva sammansvurit sig mot hans majestät; men deras brottsliga anslag hafva Gudi vare lof blifvit upptäckta i tid, och alla goda kristna böra förena sig för att utrota dessa odjur medan de sofva. KSom Midianiterna blefvo utrotade at den starke Gideono, sade mannen i den svarta rocken. Hvad hör jag? utropade Mergy och for tillsammans af förskräckelse. Borgarne äro beväpnade, tog Maurevel åter till ordet, ade franska gardena och tretusen schveitzare äro i staden. Vi hafva i det när