Norrländska Korrespondenten – 14 augusti 1873, sida 2

att ätlyda herr de Maurevel i de tjensteåligganden, hvarom denne närmare skulle upplysa honom. Till denna ordre var bifogad en lista med följande öfverskrift: Förteckning på de kättare, som skola lida döden i kvarteret S:t Antoine. Luset från halmviskan, som brann i ryttarens hand, visade för alla de kringstående det djupa intryck som denna ordre. hvilken de änvu icke kände, gjorde på deras anförare. ?Mina ryttare hafva aldrig lärt sig att bedrifva slagtarhandtverk, sade George och kastade papperet i ansigtet på Maurevel. KDet är icke frågan om mords, sade presten kallt, cahär talas ju endast om kättare, och man skall endast låta dem vederfaras rättvisa. Tappre soldater! ropade Maurevel, i det han höjde stämman och vände sig tillryttarne; hugenotterna vilja mörda konungen och katolikerna; vi måste förekomma dem; i natt skola vi dräpa dem medan de sofva ... Konungen gifver er tillstånd att plundra deras hus. Ett utrop af glädje ljöd genom leden: KLLefve konungen! Död åt hugenotterna lo aTyst i ledet! dundrade kaptenen med torndöns-stämma. Jag är den ende här, som eger rätt att befalla öfver dessa ryttare. Kamrater! Avad denge skurk säger kan icke vara sant, och äfven om konungen befallt det, skola mina tappra ryttare aldrig vilja mörda folk, som ej kan försvara sig.? Soldaterna stodo alldeles tysta. KLefve konuugevl Död åt hugenotterna ia ropode nu Maurevel och hans ledsagare på en gång. FPAtHLA