Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1873, sida 2

Från Bartholomiinattens tider. Historisk roman af Prosper MErim6e (Forts. från n:r 91.) ?Hvad är det I gören, mine barn? ropade han; släpp den der maunen, han är alldeles oskyldig.? Det är en hugenott! vrålade tusen uppretade stämmor. Nå väl, så gif honom tid att ångra sig. Ännu är det icke omöjligt.? Händerna, som höllo Mergy, släppte honom strax. Han reste sig upp, tog sic afbrutna värja och beredde sig att sälja sitt lif dyrt, om han blefve utsatt för ett nytt angrepp. ?Låt denne man lefva?, fortfor munken, och varen tålige. Inuom kort skola hugenotterna gå i messan.? ?Ja, tåliga, tåligal ropade flera missnöjda stämmor. Man har ou länge sagt oss, att vi skola gifva oss till täls, och emellertid förarga de genom sina predikningar och psalmer alla ärliga kristua hvarenda söndag. ?He:n, kännen I icke till ordspåket; Krukan går så länge efter vatten, att hon brister? sade munken i munter ton; låt dem skråla ännu en liten stund, snart skolen I, vid vår frus af August nåd, höra dem sjunga messan på latin. Hvad den unge parpaillotten der angår, så låt blott mig få fatt i honom; jag skall nog göra en god kristen af honom. Det är dumt att