Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1873, sida 2

Från Bartholomminattens tider. Historisk roman af Prosper MErim6e (Forts. från n:r 85.) IIan igenkände nu den gamla, som varit hans vägvisare. Må fan taga er!? ropade han. Han tog sina vapen och sin kappa och lemnade huset i samma tillstånd som den man, hvilken, efter att hafva druckit utmärkt Malaga, genom uppassarens vårdslöshet slukar ett glas skörbjugsmixtur, som i många år stått afglömd i källaren: i Då Mergy kom hem till sin broder var han skäligen tystlåten; han talade om en spansk dame af den största skönhet, — för sä vidt han kunde döma i mörker — men sade ej ett ord om den misstanke han fattat avgående hennes inkognito. Kap. 16. Bekännelsen. Två dagar gingo till ända utan att kan börde något från den föregifna spanjorskan. Den tredje fingo båda bröderna Mergy reda på att madame de Turgis dagen förut kommit till Paris och utan tvifvel under dagen lopp skulle göra sin uppvaktning hos enkedrottningen. Då begåfvo sig genast till Louvren och mötte henne der i ett galleri, midt i en grupp af unga damer, med hvilka hon var inbegripen i ett lifligt samtal. Åsynen af Mergy tycktes ej göra det