enta Staterna, äfwensom att kejsaren af Brasilien nyligen företagit en tång resa, samt hemstälde, huruwida ide i dessa kungliga exempel låge en maning för hans majestät att besöka Amerika. Släl, hwarföre konungen måste stanna i Europa. Det finnes, fade konungen, många orsaker, fom göra, att konungen af Belgien fan resa, men att jag måste hålla mig hemma. En resa till Amerika kräfwer lång tid. Jag skulle wilja fe Kalifornien. Redan en resa dit wore mycket tidsödande. Många af mina hederliga landsmän bo i den fjertan Western i Minnesota, Kansas oh Nebraska, om jag mins rätt. Jag måste naturligtwis besöka dem och tillbringa någon tid hos dem. För öfrigt är det få mycket annat att se i ert widsträckta tand, att man skall ha godt om tid för att kunna resa dit. Mer än tre månader skulle erfordras dertill. Konungen af Belgien är tillfälle att fritt difponera öfwer fin tid. I Smwerige förefinnas politiffa förhållanden, fom ide eriftera i Belgien. Jag är konung öfwer twänne länder, hwilkas historia, seder, lagar och — jag hade få när sagt — språk sinsemellan äro lika skiljaktiga fom Belgiens och Hollands. Hwad språken beträffar, få äro de mia serligen tämligen lika, men de twå länderna äro hwarandra mycket olika. Bemödandet att rätt styra de båda nationaliteterna, nödwändigheten af att, äfwen i de minsta etikettsfrågor, fästa noga affeende mid deras skilda lynnen och åsigter, göra det nästan omöjligt för konungen att för någon längre tid lemna landet. Dessutom befinner sig just nu min fon, prinsen, Han fom en gång skall ärfwa min krona, wid gränsen af barnaåldern. Han är omkring femton år gammal och följaktligen ännu alt för ung att regera.4 Dan befinner fig i den bryt: ningsperiod, då en faders omforgsfulla handledning mer än någonsin är af nöden. Jag förmodar, att ni fåg honom på balen i flottet? Korrespondenten förklarade, att han fett Hela den kungliga familjen på balen och i synnerhet lagt märke till kronprinsen. Kronprinsen och hans upfostran. IJag hoppas, att ni tyckte om honom!, fortfor konungen lifwad. ÅHan. är en oförderfwad, god gosse. Jag har gifwit honom en upfostran, fom gör honom duglig för hwarje läge i lifwet. Så t. er. har han, i likhet med andre swenske mäns för ner, en längre tid fått besöka elementarlärowerket. Det har warit mitt syfte att upfostra honom fom en fon af folfet, på det att han, hwilket öde för synen än kommer att beskära honom, alltid må funna behålla aktningen för fig själf. Men nu, sedan nya pligter blifwit mig ålagda oc sedan ett nytt answar lägrat sig öfwer min son, skall jag taga honom under min omedelbara ledning och gifwa honom en spesiel upfostran för hans fom mande kall. Ä Korrespondenten hoppades, att hans majestät, äfwen om han själf icke kunde besöka Amerika, wille sända sin son, kronprinsen, hit öfwer. Kronprinser kommer att besöka Amerika. Ja! utbraf konungen. Det will jag göra. Det är min bstämda afsigt. Jag ämnar fånda honom dit öfwe: få snart hans studier framskridit få långt, att han, i likhet med prinsen af Wales, fan göra en tur genom den nya werlden. Jag är säker om, att swenskarne i Amerika skulle fe Honom med glädje. De åro ett dugtigt, wål sinnadt folk. Enligt alt hwad wi erfara från Amerika, äro swenskarne mycket wälkomna bland amerifanarne. Korrespondenten medgaf, att allak de, som äro förtrogna med emigrationen, säga, att inga utmwandrare äro mera wälkomna i Förenta Staterna eller blifwa bättre medborgare än swenskarne. Swerige i Amerika. Det förstår jag nog, fade konungen, och jag är mycket glad öfwer att höra det. Swenskarne och norrmännen äro ett godt folk — nyktra, arbet: samma, fredliga och intelligenta. Ni fan ide tro huru förträffliga de äro, förrän ni har Iefmwat tillsammans med dem. Wi äro lika stolta öfwer Skandinavien i Amerika som öfwer Skandinavien i Curopa. Ett folk måste fullgöra fin mission, ehwart det begifwer sig, och endast om det så gör, är det förtjent af aktning. Swenskarne och norr: männen ha alltid Hedrat det ffandinaviffa namnet, ehwar de nedslagit fina bopålar, och jag är säker på, att de i Amerika, der de finnas i få stort antal, med tiden skola utöfwa ett märkbart inflytande på befolkningens karaktär. Korrespondenten uprepade, att inga inwandrare äro mera wälkonna än de skandinaviska. Derefter omnämnde han de många klagomålen öfwer emigranternas behaidling under resan öfwer oceanen och uttalade fi förhoppning, att de båda nationerna måtte förma fig om att å wäga bringa en reform härutinnan.