Norrländska Korrespondenten – 26 juli 1873, sida 2

ett spotskt leende. Då hon sade detta mycket högt, vände flera damer hufvudet mot dem vid detta ord, liksom tör att fräga hvaromkring samtalet rörde sig. Litet stött öfver hennes hän och missnöjd öfver att se sig behandlad på detta sått, drog Mergy upp det spanska brefvet, som han mottagit af den gamla kvinnan, lemnade grefvinnan det och sade: ?Jag tviflar ej på att ni är lika lärd som jag, och att pi ntan möda skall förstå den spanska som står der? Diana de Turgis grep biljetten läste eller låtsade som hon läste den, och skrattande med full hals räckte hon den till den dame, som stod henne närmast. äHör madame de Chateauvieux, läs denna ömma biljett, som herr de Mergy fått från sin älskarinna och som han säger att han vill offra åt mig. Det bästa af allt är, att jag kämner till handskriften.? Det tviflar jag ingalunda på?, svarade Mergy förargad och ännu alltjemt med dämpad stämma. Madame de Chateauvieux läste biljetten, skrattade och räkte den till en herre; denne lät den gå till en annap, och efter ett ögonblick fanns ingen i galleriet, som var okunnig om den ömhet, Mergy rönt af en spansk dame. Då skrattet afstannat något, frågade grefvinnan Mergy med hänfnlil min, om han fann den dame vacker, som skrifvit brefvet. äPå min ära, madame, jag finner henne ej mindre skön än er.? KO himmel! Hvad säger ni? Men ni kan blott hafva sett henne om natten, ty jag kän