Norrländska Korrespondenten – 19 juli 1873, sida 3

Charad. i Ad, den som ett eget hitt färstå Dod hade att krypa inunder! Ty hyrorna åro de största, Och wärdarne fulla med funder. Så stulle man ha fig en gumma, Ej lärd, men dock något beläsen, Med bildadt och älskeligt wäsen Och äfwen i pengar en summa! Nu har jag knapt råd till att hafwa Till jällftap en liteu mitt andra, Och denna man äfwen woll klandra: Ej läsa den fan, ej ens stafwa. Så utbrast en wän häromdagen, Men jag honom swarade genast: Jag borde just ta dig i kragen, Som pratar så dumt som nu sednast. Mitt första är bäst att ej ega, Sen Karlstad broun upp häromåret. Hwem fan din mitt andra upwäga J trohet? Döm ej efter håret! Och om du dig finge en gumma — — OM det mar det aldra mest dumma — Hon skalle på näsan dig spela förmedelft fin toffel, mitt Hele. LE. slatfö. Ordet meddelas i nästa n:r. Ordet till charaden i n:r 78 är: Nödtorftighet.